Järvafältet är en idyll på många sätt och en solig eftermiddag förra veckan tog jag med en KistaKompis ut på promenad.

Vid en kulle i närheten av Ärvinge Bollplan såg vi hur det liksom ångade ur marken och vi klev nyfikna fram till gallret i marken för att spana på vad det var. Långt nere under marken hörde vi hur vatten porlade…

….och sen slog den till.

Stanken!

Den fruktansvärda kloakstanken, som fick oss båda att ylande kasta oss bakåt och febrilt vifta framför ansiktet.

Vi skyndade bortåt men fick inte bort stanken som satt sig i näsorna. Livet lättade först efter att vi båda sniffat djupt i den medhavda godispåsen med marshmallows. Syntetisk vanilj går lätt före kloak.

Jag passade även på med en kortversion av konstvandring och visade upp den nedgrävda bebisen som numera är en ökänd klassiker. Men tror jag även fått in en ny kandidat på konstvandringslistan; Vad sägs om denna underliga lekparkslarv med skor på fötterna och knölar på ryggen.

Skam den som ger sig, idag tog jag en till promenad till Husby Gård för att spana i den pakistanska festivalen, denna gång fick jag sällskap av BlomsterSkjortan.

Det var mycket mer folk denna gång; Musik, mat, kläder, smycken och skivor. Skön stämning med folk i alla åldrar som både strosande runt, satt i gräset och åt mat och lyssnade/dansade till musik från scen.


Vi åt kebab med bröd och potatissallad – och den var mycket mer kryddad än all kebab jag testat tidigare. Massor av chili och andra kryddor. Men fortfarande mycket gott.

På vägen hem tog vi turen om den nedgrävda bebisen som aldrig slutar fascinera mig. Tanken är god men det ser fortfarande mest makabert ut.

Och den långa eftermiddags/kvällsturen avslutades med te och vattenpipa hos Shai.

KistaSoft!

Under de senaste dagarna har två chihuahuor varit på hundkollo hemma hos KistaStudenten i Kista medan deras husse och matte åkte på semester. Och på sista kollokvällen följde jag med på kvällspromenad.

Första stoppet blev vid Igelbäcken där vi hälsade på änderna, men änderna var rätt tråkiga och brydde sig inte alls om två små(!) hundar som stod och stirrade på dem.

Borta vid skateparken var det desto roligare; en stor (men inte särskilt djup) pool med badande barn som nyfiket tittade och även försiktigt klappade på kollohundarna. Även om de sa att vattnet inte var kallt så valde vi att bara stå bredvid och nosa försiktigt.

Sedan blev det kort vilopaus i en gunga medan både vuxna och barn badade, spelade fotboll, ”skejtade” eller bara njöt av sommarvädret runtom oss.

Därefter passade vi på att besöka det nedgrävda barnet innan vi gick vidare hem till StudentLyan.

En skön sommarkväll i Kista – inte så illa, va?

På Ärvingeskolans skolgård hittade jag och TenstaChic följande… eh… installation. Det är inte ofta vi båda blir stumma, men det skedde häromkvällen. Det enda TenstaChic fick ur sig var ett förbryllat ”Va?”.

”Hål” i huvudet hade det stackars barnet också.

En jobbkollega berättade idag att det nedgrävda barnen var nedgrävt redan när hon gick i Ärvingeskolan Igelbäcksskolan för cirka femton år sedan, men att den då inte hade hål i huvudet.

Jag gillar att jag efter mer än två år i Kista fortfarande hittar saker som både förvånar och överraskar mig.