Persiska restauranger finns det många av här kring Järvafältet och igår ringde Blomsterskjortan och meddelade att det skulle bli lunchbesök på det senaste tillskottet; Restaurang Bibi i Akalla.

Sagt och gjort hoppade jag in i Akallakärran och letade mig genom åkrarna ut till Hägerstalunds Gård där jag mötte upp Blomsterskjortan och ännu en gemensam kompis.

Maten var både god och prisvärd, och servicen avslappnad men bra. Bra väder igår dessutom så vi satt utomhus men inomhus lever den svenska värdshusstilen kvar och förutom maten så var det bara några äldre fotografier på väggarna som skvallrade om att vi hade kommit till en persisk restaurang.

Efter mat förflyttade vi oss till en utomhuslounge där vi blev bortskämda med te, kaffe och vattenpipa.

Lite häftigt med alla dessa små gårdar och värdshus som ligger runt om i Järvaområdet; Fint att det finns folk som tar hand om dem. Och vi andra kan ju supporta genom att faktiskt åka tid! (Något jag själv inte alls är bra på att göra.)

Skam den som ger sig, idag tog jag en till promenad till Husby Gård för att spana i den pakistanska festivalen, denna gång fick jag sällskap av BlomsterSkjortan.

Det var mycket mer folk denna gång; Musik, mat, kläder, smycken och skivor. Skön stämning med folk i alla åldrar som både strosande runt, satt i gräset och åt mat och lyssnade/dansade till musik från scen.


Vi åt kebab med bröd och potatissallad – och den var mycket mer kryddad än all kebab jag testat tidigare. Massor av chili och andra kryddor. Men fortfarande mycket gott.

På vägen hem tog vi turen om den nedgrävda bebisen som aldrig slutar fascinera mig. Tanken är god men det ser fortfarande mest makabert ut.

Och den långa eftermiddags/kvällsturen avslutades med te och vattenpipa hos Shai.

KistaSoft!

Jag och min vän BlomsterSkjortan träffades i eftermiddags på nyöppnade Kafé Shai för lite söndagsmiddag och allmänna filosofier över livet.

Vi inledde försiktigt med varsin fräsch och nyttig sallad men när de två divanerna blev lediga inleddes dekadensen snabbt; In beställdes stora koppar te, chokladboll, äppelkaka med varm vaniljsås samt en vattenpipa.
Och där satt vi: mumsande, te-slörplande och puffande. Och lyssnade på skönt musik från min lilla telefon (musiken som spelades inne på kafét nådde inte alls ut).

Och trots att vädret inte ens var strålande och jättevarmt så var uteserveringen i princip full med andra gäster hela kvällen. Det känns som om Kista har saknat ett bra vattenpipeställe; det verkade vara standardbeställningen för oss alla som satt utomhus.