KistaArkiv för ‘Saker att göra & se’

KistaChic loggar ut

lördag 14 februari 2015

Idag firar vi en tioårig kärlekshistoria; idag är det tio år sedan jag fick nycklar till KistaLyan och blev KistaBo. Det tog inte många dagar från att jag flyttade in till att KistaChic föddes som idé och tog sitt första ord ut på Internet. Hon kom att bli min fönster ut till detta nya område som jag aldrig tidigare rört mig i och både en spegling av och orsak till allt det jag fått chans att uppleva genom åren.

Mycket har hänt på dessa tio år, både i Kista och i mitt eget liv. Åren har inkluderat allt från bränder och dramatik till konserter, dansupplevelser, spännande möten, nya vänner och goda skratt. Jag är så tacksamhet för att jag hamnade i Kista av alla ställen den där vintern för tio år sedan, jag stortrivs i denna myllrande del av Stockholm, älskar det hem som jag kallar för KistaLyan och ser fram emot att fortsätta följa de förändringar som pågår.

Det känns också lämpligt att så här på tioårsdagen stänga den elektroniska porten och meddela att KistaChic har gjort sin sista post online. Tio år online är inte fy skam och det är dags att pensionera sig.

Som brukligt är finns det förstås en massa människor som jag vill tacka för dessa tio år! Även om det blir svårt att summera så gör jag ett försök.

Åke – för att du bjöd in mig i bibliotekets värld och både visade och gjorde mig delaktig i delar av det som nu flera år senare skulle komma att bli det nya Kista Bibliotek. Tack för att du har gjort Kista så roligt men också för att du kommit att bli en mycket nära vän.

Rostam och Tomaj – för att ni trodde på mig, bjöd in mig till Kista Världsmusikfestival och på så sätt också lät mig bidra till Kistas kulturliv.

Niclas som tidigare jobbade på Kista Science Center – för att du tog kontakt och vågade hitta på nya möten och samarbeten i Kista tillsammans med mig och Åke.

Peter W på Atrium Ljungberg – för att du ständigt är så positiv till alla idéer som finns och utvecklas i Kista – och konstant väljer att stödja dem.

Ulrika på kulturförvaltningen – för alla skratt och roliga barnkonserter.

Leo – för att du brinner för området och för att du här på bloggen delade med dig av ett par egna reflektioner från Kista med omnejd.

Naser på Kista Möbler/Bazar – för att du alltid har en dörr öppen och välkomnar både mig och mina vänner in till det som är så mycket mer än bara en affär.

Tack alla ni som följt mig och läst mig genom alla år!

Och sist men inte minst – tack till alla mina kära grannar och då framför allt Tala, Kristina, Rolf, Anton och Oscar. Visserligen har ni alla flyttat härifrån men ni är och kommer alltid att vara en del av mitt Kista.

<3

Det är förstås med lite sorg och vemod som jag nu till slut meddelar;
KistaChic har lämnat Internet.

Kista överallt

fredag 28 februari 2014

KistaChic skriver kanske inte så ofta just precis här, men ni hittar mig på Facebook, Instagram och twitter där jag betydligt mer ofta tipsar, delar, förevigar och funderar. Ses där!

Luftballongskrämselhicka

måndag 8 juli 2013

Det är ju ballongflygartider nu och lite då och då kommer luftballongerna inglidande över Järvafältet. Helt normalt.

Men när de ligger lite extra lågt, kommer glidande precis över takåsarna och drar på med den där brännaren precis när de är ovanför huset jag själv sitter i…
Låt mig säga så här: Den där brännaren låter högt – även för mig som befann mig några meter längre ner, inomhus. Fick mig en smärre chock här hemma i KistaLyan.

Göjemånad – och kampen om genvägarna

fredag 1 februari 2013

Det har visserligen töat en del senaste dagarna men det kommer nog ändå ta en stund innan vi får tillbaka vår lilla genväg vid början av Langelandsgatan.

Där under de gråa snöhögarna döljer sig två väl upptrampade stigar. Visserligen gör buskarna till höger sitt bästa för att hålla oss på avstånd även under sommarhalvåret, men det känns ändå som en kamp som går att vinna.

Mer osäkert är det längre bort, närmare gallerian.

Sedan man i höstas grävde upp hela korsningen har ”vägen” gått rakt fram. Det har tidigare gjorts genvägsförsök över den lilla gräsplätten som gömmer sig under snön men det har träget motats bort med återuppbyggda staket och stora buskar så den där lilla omvägen till vänster har i princip varit det enda alternativet. Men just nu är det alltså fritt fram rakt fram – frågan är dock hur länge…

*Göjemånad betyder snömånad (Wikipedia)

KistaHimlen ur ett lejonperspektiv

onsdag 23 januari 2013

Den som följt mig vet att jag har en stark kärlek till KistaMånen och i flera år jagat den med min kamera. Men för ett par år mötte jag min överman i HusbyLejonet som med proffsutrustning och minutiös planering jagar både solen, månen och stjärnorna över Järvaområdet.

Här följer HusbyLejonets berättelse om stjärnhimlen över Kista en vinternatt tidigare i januari – och hur han lyckades fånga den på bild.

KistaMånen har visat upp sig på denna blogg flera gånger, och få kan missa den när den lyser. Men tack vare att Kista är omgiven av natur finns det goda möjligheter att se även ljussvagare objekt på KistaHimlen, om man bara är villig att röra sig en liten bit bort från de belysta områdena. Det är lätt att se de ljusstarkaste stjärnorna som Sirius och Vega eller planeter som Jupiter, även när dessa befinner sig nära horisonten. Nu när dagarna är korta och nätterna är långa och mörka beslöt jag mig för att ta en bild på stjärnhimlen över Kista, Husby och Akalla.

Första gällde det att hitta en lämplig plats. För att få det motiv jag ville ha måste man kunna se alla tre förorter samt himlen. Den måste vara en bit ifrån bebyggelse, så att inte gatubelysningen dränker ljuset från stjärnorna. Helst ska platsen också vara skyddad från ljus som kommer in från sidan eftersom det lyser upp insidan av objektivet och resulterar i en ljus dimma över motivet.

De två bästa platserna jag hittat för stjärnskådning är Granholmstoppen och skogen just bortom Kymlingelänken. Skogen bakom Kymlingelänken har bra skydd mot gatubelysning, och träden skyddar mot ljus som kommer in från sidan, men Granholmstoppen var det självklara valet eftersom den ger en så fin vy över Järvafältet. Om man vänder blicken mot sydost kan man till och med se Globen! Gatubelysningen är svag, en bit bort, och nedanför en när den inte är dold bakom träd. För bilder tagna i sydöstlig riktning kan strålkastarna från bilar på E18 ibland hitta in i kameran och ställa till det, men för bilder tagna mot nordost är detta sällan ett problem.

Nästa problem var vädret. En mulen höst hade ersatts av en ännu mer mulen vinter. Om molnen ligger som ett lock ovanpå blir det inte mycket till stjärnljus, och även ett mycket svagt molntäcke kan lysas upp av gatubelysningen och bilda en orange dimma. Precis som när jag försökte fotografera solnedgången i IBM-skogen blev jag flitig besökare av diverse vädersajter.

Under tiden som jag väntade på att vädret skulle blir bra planerade jag fotograferingen med Stellarium, ett gratis planetarium-program, och här fick jag en glad överraskning: Om jag var på Granholmstoppen just innan soluppgången skulle Vintergatans band sticka upp över horisonten ungefär vid Kista Science Tower. Sedan skulle den fortsätta uppåt och till vänster, för att tunna ut i himlen över Akalla. Det skulle bli gott om stjärnor!

Förutsatt att jag var där runt halv sex på morgonen. I alla fall om jag fick chansen inom den närmsta veckan – den perfekta tidpunkten ändrades med cirka tre minuter varje dag.

Väderprognoserna avlöste varandra, och för det mesta räckte det att titta ut genom fönstret för att inse att himlen inte skulle bli klar. Så kom beskedet – den 12 januari skulle ha klar himmel från klockan fem på morgonen! Men allteftersom dagen närmade sig ändrades prognosen till det sämre, och den 12 januari föll ytterligare snö över Stockholm från ett kompakt molntäcke. Prognosen ändrades. Dagen efter, den 13 januari, var förutspådd att ha klar himmel. Denna gång låg prognosen fast, och när jag tittade ut genom fönstret kvällen innan var himlen klar.

Jag beslöt att göra ett försök.

Jag satte väckarklockan på halv fyra för att slippa stressa. Det kunde jag ha hoppat över. Jag låg vaken som ett barn natten innan julafton, och var på plats på Granholmstoppen klockan fem utan att ha sovit en sekund.

Den extra halvtimmen visade sig vara bra att ha. Moln var på väg in från nordväst. Jag satte upp kameran, pekade den mot den punkt mitt mellan Victoria Tower och Husby Centrum jag hade valt ut som riktpunkt i Stellarium och ställde in kamerans slutartid, bländare, känslighet och fokus.

När man fotograferar ljussvaga objekt som stjärnor måste slutaren vara öppen länge för att kamerans sensor ska hinna samla in tillräckligt med ljus. Men eftersom jorden fortsätter att snurra kommer stjärnorna att hinna flytta på sig på himlen medan slutaren är öppen. Detta leder till att stjärnorna blir streck istället för punkter på den färdiga bilden. (Sök på ”star trails” för att se detta.) Ibland är den effekten önskad – i mitt fall var den inte det.

En lösning är att montera kameran på ett motordrivet stativ som roterar så att jordens rotation upphävs. Detta kostar pengar. En annan är att göra en så kallad ”dekonvolvering” på bilden, men det är minst lika komplicerat som det låter. En tredje, billigare och lättare, är att först dela upp exponeringen i flera, kortare, intervaller – istället för en enda exponering på tre minuter blir det arton exponeringar på tio sekunder vardera. Stjärnorna hinner visserligen röra sig, men bara någon enstaka pixel. Sedan roterar jag bilderna i efterbehandlingen så att stjärn-prickarna ligger ovanpå varandra, och säger åt datorn att addera alla. Resultatet blir att stjärnorna blir tillräckligt punktformiga, och att jag får min treminuters-exponering med ljusstarka stjärnor – dock mot en nästa lika ljus himmel.

Himlen är inte helt svart, även om den ser ut så. Precis som på dagen är den blå, bara väldigt mörkt blå. På en treminuters-exponering blir den ljust gråblå när det mörkblåa blandas med orange och vit gatubelysning som lyser upp atmosfäriskt dis. För att få fram stjärnorna så att betraktaren ser dem måste detta bakgrundsljus tas bort eller åtminstone minskas, utan att samtidigt ta bort stjärnorna. Att hitta stjärnorna i bilden är svårt – men vi kan göra på ett annat sätt: Bakgrundsljuset är väldigt suddigt. Genom att ta en suddig bild, så suddig att stjärnorna inte syns längre, så har vi en bild som enbart innehåller bakgrundsljuset. Nu har vi två bilder – en skarp med stjärnor och en suddig utan stjärnor. Om något syns i vår skarpa bild, men inte i den suddiga – då är det en stjärna. Vi kan nu subtrahera bort bakgrundsljuset helt, eller, för att få en mer estetiskt tilltalande himmel, justera det som om vi hade en dimmer tills himlen ser bra ut:

Slutligen: För att göra stjärnskådandet lite roligare, och enkelt reda på vad det är man ser och kan se, kan man använda Stellarium. PC-, Mac- och Linux-versionerna är mycket bra och gratis. För utflykter finns Stellarium Mobile Sky Map för Android, också det mycket bra, eller gratisalternativet Google Sky Map.

© Text och samtliga bilder: HusbyLejonet

Det är halt där ut, frivilligt halt

söndag 6 januari 2013

Jag såg först några barn som stolpade runt på skridskor här i kvarteren men utan att egentligen reagera. Sen jag hörde ryktet om en islänning som spolat upp en isbana ute på Järvafältet vid Ärvinge och blev förstås nyfiken. Vägen dit var dock hal och man skulle gjort som barnen och snörat på sig skridskorna redan här hemma.

Men vi vågade livet och lårbenshalsarna och tog oss över gräset – där i vinterdimman låg en fyrkant av is och väntade, smart placerad bredvid en parkbänk. Med ett mål i enda änden och ett par stålkastare uppspikade för de tidiga vinterkvällarna. Då vi var där var det ännu tom på barn men jag har förstått att den lilla, på privat initiativ(!), uppspolade isen har varit väl uppskattad av många i området.

Och jag har faktiskt undrat ibland; var finns egentligen närmaste isbana?

Enligt stockholm.se finns det en vid Spånga IP men det finns ju fler kommuner än Stockholm i närheten.

Dock går det ju alldeles utmärkt att ta saken i egna händer! Bra gjort, käre KistaGranne!

Husby feat. Kent: En himmelsk drog

fredag 28 december 2012

Gästinlägg av HusbyLejonet

När jag såg Kents musikvideo till ”En himmelsk drog” tyckte jag först att de där husen som visades såg bekanta ut. Sedan att loftgångarna minsann var väldigt lika några jag sett. När trapphuset visades första gången var jag säker: Videon hade spelats in i Husby!

Men exakt var hade de olika scenerna filmats? Även om jag inte är en fan av Kent (ni må vara förlåtna om ni tror annat efter att ha läst detta) så är jag en fan av Husby, och detta var något som bara måste undersökas.

Blå loftgångshus finns bara på Bergen- och Nordkapsgatan, vilket omedelbart minskade antalet möjliga platser. Scenen runt 0:56 visade sig vara nyckeln till det hela. Här är listan på platser jag lyckats indentifiera, tillsammans med ungefärlig tid i videon.

0:02 (Karta)

Det första vi får se av Husby är taget från en bit ovan mark från Bergengatan 33. Eftersom jag inte kan komma in i trapphuset på Bergengatan 33 får jag nöja mig med att fotografera från marknivå. Detta är en vy nästan rakt norrut från Bergengatan 33a – cykelförrådet just utanför Bergengatan 33.

0:04 (Karta)

Sedan följer en kort bild på loftgångar innan vi får se ut över Husby igen. Även denna gång filmad från loftgången på Bergengatan 33, men nu nästan rakt västerut. Ovanför taket i videon skymtar en av kraftledningsstolparna på fältet utanför Husby gård. Återigen kan jag bara bidra med en vy från marknivå.

0:37 (Karta)

Här tittar vi från gångvägskorsningen just ovanför Bergengatan 23 ner mot Nordkapsgatan.

0:44 (Karta?)

Denna scen är jag osäker på. Det enda stället i Husby jag hittat med en uppförsbacke, med ett blått hus till vänster, som har loftgången mot gångvägen, är när man står på samma plats som för 0:37, d.v.s i gångvägskorsningen just ovanför Bergengatan 23, och tittar upp mot centrum. Det som skiljer sig från videon är främst det ljus som ses i nedre vänstra hörnet. Det finns ett fönster i marknivå bakom den utbyggnad som ses sticka ut från huskroppen. Om utbyggnaden är relativt ny (efter 2000), är detta inte ett problem. Är det någon läsare som vet när detta ”maskinrum till hiss” byggdes? Det som talar för att det skulle vara denna plats är att filmteamet då skulle filmat tre sekvenser från samma plats, vilket de, om de är lika lata när det gäller att flytta på utrustning som jag, säkert skulle försöka göra om de kunde.

0:47 (Karta)

Denna sekvens filmades från samma plats som 0:37 och 0:44, från gångvägskorsningen just ovanför Bergengatan 23.

0:56 (Karta)

Platsen är just utanför ingången till Bergengatan 33.

”En himmelsk drog” var 5 veckor på topplistan som singel, dess album (”Hagnesta Hill”) var 35 veckor på listan och listetta, och videon har spelats 40.000 gånger på YouTube. Vissa av Husbys byggnader är klassificerade som särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Kanske dags att uppgradera Bergengatan 33 till detta och sälja guidade turer till Kent-fans?

Text och samtliga bilder © HusbyLejonet

Och KistaHåret fortsätter att växa

onsdag 31 oktober 2012

I somras efterlyste jag Kista bästa frisörer och fick in två tips. Så när jag i början av september började känna mig långhårig bokade jag tid hos en av dem; Anki på Kista Hairnews.

Spontant var jag väldigt nöjd redan på plats, det kändes att Anki visste vad hon gjorde och hon kunde se vilken frisyr jag haft sist jag klippt mig. Det kändes tryggt och jag var väldigt nöjd och glatt överraskad när jag gick därifrån. Och de få kommentarer jag fått från vänner efteråt har enbart varit positiva. Jag kan absolut tänka mig att gå dit igen samt även rekommendera henne till andra.

Visst hade vi med facit i hand kanske kunnat klippa det ännu lite kortare för nu sju veckor senare börjar jag känna mig långhårig igen. Men frågan är om jag ska gå tillbaka till Anki som jag var väldigt nöjd med eller om jag ska fortsätta mitt experiment och låta fler KistaFrisörer sätta saxen i mitt hår. Vad tycker ni?

Kista har blivit lite lite gråare

måndag 1 oktober 2012

Idag vaknar vi upp till en lite gråare Kista. Kan verka stora ord att använda men igår var sista dagen som Kafé Shai hade öppet.

Jag tillhör inte de mest frekventa gästerna men jag lärde snabbt känna Fadi och Nancy när de för några år sedan tog över lokalen och har varit där tillräckligt ofta för att kafet ska kännas som en viktig del av ”mitt” Kista. Det var en tröst att veta att det fanns ett trevligt ställe som höll öppet längre än nio på kvällen; Genom åren har jag hängt där med gamla KistaGänget både dagar och kvällar, jag har planerat jobb och samarbeten, haft innerliga samtal med nära vänner och även svängt förbi för lite sen mat framåt halv elva på kvällen efter sena jobbpass.

I flera KistaSamtal under åren har jag tagit upp Shai som ett bra exempel på en mötesplats där både unga och gamla kan mötas och som får kvarteren att leva lite längre på kvällarna. Oavsett dag i veckan har uteserveringen varit fullsatt fram till midnatt, både av KistaBor och utomsocknes, och mig veterligen finns det inget liknande ställe i vår stadsdel (rätta mig gärna!).

Jag vet inte av vilken anledning som Kista Galleria, enligt Nancy, valde att inte förlänga avtalet med Shai men jag vet att det gör Kista lite tråkigare och jag hoppas att Fadi och Nancy hittar en ny lokal inte allt för långt bort från oss.

Tack för den här tiden, Shai!

Kistaloppet 2012

lördag 8 september 2012

När jag kom hem tidigare idag svängde Kistaloppets första deltagare precis runt hörnet vid Kronborgsgränd/Jellingegränd i Ärvinge och jag fick upp kameran och började filma dem. Precis när filmen börjar försvinner ledaren mot horisonten och strax dyker nr 2 och 3 upp från höger.

Många var de som sprang, hörde jag en siffra på 3000 månne?