Tidigare i veckan sjukskrev sig KistaKärran och strax efteråt gjorde jag den makabra insikten att det tajmade helgen då tunnelbanan inte gick till Kista på kvällarna. I alla fall läste jag informationen som att den inte skulle gå mellan kl 22.00 och kl 01.30. Så när jag sent i fredagskväll anlände Hallonbergen tio i två på natten muttrade jag lite över att informationen inte stämde då de fortfarande hänvisade till ersättningsbuss.

Självklart hade jag misstolkat; T-banan har förstås varit avstängd heeeeela helgen och det är först nu imorgon bitti som trafiken kommer igång som vanligt igen.

Dock ursäktar inte min misstolkning att jag och ett gäng andra otåliga resenärer i Hallonbergen fick vänta på ersättningsbuss i över en halvtimme. En buss avgick tio minuter efter att vi kom dit men busschauffören var så stressad att han stängde alla dörrar innan bussen ens var full och lämnade ett stort gäng kvar vilket förstås sänkte stämningen en del.

Nu var det ändå generellt gott humör på medresenärerna, trots kyla och lång väntetid, och när vi väl kom iväg mot Kista höll en tjej låda och roade samtliga i bussen med att högt och tydligt försöka trycka i mig öl samt fråga ut mig om både mitt jobb och min ålder.

Det här kan ha varit rekord. Det tog mig en hel timme från att jag steg av på Hallonbergens station till att jag äääääntligen låste upp dörren hemma i Ärvinge.

Operan har skapat en Känsloplanerare och bytt ut alla stationer till känslor och musikstycken. Kista har blivit Apati och Manon Lescaut av Puccini.

På Känsloplaneraren kan man märka ut sin resväg och få en hel spellista med operamusik. Även om jag själv inte är ett stort fan av Opera så är det en kul idé idé att via nätet koppla kulturupplevelser så direkt till stationer och resvägar.

Mycket starka känslor finns det… men inte är vi väl apatiska eller desperata här ute? ;)

Om man frågar SLs reseplanerare om vägen från Ärvinge till Södermalm, Rosenlund för att vara mer exakt, får man flera olika resultat. Buss till Helenelund, pendeltåg till Södra station eller bara t-bana till Mariatorget, i flera olika varianter. Uppskattad resetid: ~30 minuter.

Så imorse testade jag vägen: Buss 523 till Helenelund, byte till pendeltåg, gå av vid Södra station.

Bemöda er inte. Det tog 55 minuter innan jag var framme på min slutdestination. Dessutom kostade det mig tre stämplar på SL-remsan och inte de vanliga två som det kostar om man tar t-banan.

Vägen hem gick mycket fortare, ett alternativ som reseplanerare inte ens föreslår: Buss 4 och byte vid Fridhemsplan. Det alternativet kommer jag hålla mig till framöver.

Väl tillbaka i Kista igen hann jag med en Chai Latte i väntan på att butikerna skulle öppna (ja, jag var extremt morgontidig idag).

Noterade sen lojt att ännu ett apotek är på väg att öppna (Röda Rutans gamla lokaler) och undrade om Sverige inte lider av lite apotekshysteri just nu.

Mindre loj reaktion blev det när jag såg att typ alla fönster krossats på favorithaket Kafé Shai. =/
Vad är det med folk egentligen???

Igår kväll stannade inte tunnelbanan vid Kista station, ”på grund av rådande väderförhållande”. Men dock bara för oss som åkte från stan mot Akalla. Så därför hittade jag mig själv igår på Husbys t-banenstation för att därifrån ta tåget tillbaka in mot city för att kunna gå av i Kista.

Nu har jag inte åkt t-banan särskilt ofta sista veckorna – har det varit ett återkommande problem med halka och is på bara ena sidan av stationen?

Och kolla bilden förresten – röda trafikinformationsskyltar! Mitt minne har bara sett gula färg på skyltarna tidigare… Är Husby ett undantag eller är de röda på fler stationer?

Trots att jag hört talas och läst om det här några gånger nu blir jag lika förvånad och upprörd varje gång;
11 oktober?!?!

Jag som precis hittat en skön promenadväg från Kungsträdgården till jobbet…

Johan: Min gissning om kaffehak i södra tunnelbaneutgången visade sig vara helt rätt.

Namnet TaGå känns dock lite mesigt i sin översatta form, men då sittplatser hur som helst inte blir aktuellt på det här lilla stället så är TaStå inte ett bättre namnalternativ.

Ska bli intressant att se hur kö- och lämmelbeteenden på morgonen kommer att förändras när folk ska börja kaffe/bröd-köa.

Varför är just mittendörren vid södra T-baneutgången nästan alltid trasig och felanmäld?

Det brukar inte ta många dagar från den fixas till att den går sönder igen. Vid närmare eftertanke var det rätt länge sedan jag sist såg att den fungerade; dörrstackaren måste tillhöra en andrasortering av något slag.

Imorse inbillade jag mig att jag skulle vara på jobbet extra tidigt för att hinna jobba av lite innan dagens massiva möteschema drog igång. Som sagt; jag inbillade mig. Istället stod jag kl 06.55 på t-centralens station och klev på blåa linjen mot Akalla och Kista. Helt helt fel mot hur min morgon vanligtvis brukar se ut.

Men nu fick jag istället chansen att se de där riktigt trötta KistaJobbarna (för sju är fortfarande lite före den stora rusningen) som satt och halvsov på vagnen, och som ruskade liv i sig själva lagom till just Kista. Eftersom jag rörde mig mot min normala ström hann jag dessutom hälsa på flera grannar som jag mötte på väg hem, något som inte händer ofta då vi normalt sett går åt samma håll. Den första av dem skakade dock bara på huvudet åt mig och mummlade något om ”morgonpigg”.

Anledningen till morgons extratur med t-banan var att jag helt hade glömt att KistaKärran skulle besiktigas. Visserligen missade jag min inbokade tid med 15 minuter men personalen på Rissne tog ändå rätt snabbt emot oss och på något underligtvis blev jag inte ens officiellt sen till jobbet.

Varje gång de byter ut tidningsutdelaren vid min t-baneingång får jag börja om från början när tidningspappret återigen börjar vifta framför mig; Nej tack, ingen tidning för mig.

Det brukar ta några veckor innan de lär sig och sedan infinner sig den där lilla morgonritualen som är mer en hälsning än ett ta-en-tidning. Den infann sig imorse då killen, som svar på mitt nekande, leende frågade; Är du säker?

Igår kväll stannade tunnelbanetåget vid Kymlinge station. Visserligen öppnades inte dörrarna så att vi vanliga människor kunde gå av men vi stod kvar tillräckligt länge för att ”de andra” kunde svepa av tåget innan vi åkte vidare mot Kista och Akalla.

En mer jordnära förklaring till stoppet finns hos SL.