Efter diskussion på tidigare inlägg om högerregel i korsningen Torshamnsgatan/Haukadalsgatan så mailade jag Grönlingens Trafikskola och bad dem reda ut trafikreglerna.
Så här svarade utbildningsledare Thomas Holmgren:

Javisst gäller högerregeln i den aktuella korsningen.
Finns det inga vägmärken så gäller högerregeln, Torshamnsgatan borde vara huvudled liksom även Danmarksgatan.

Man kan hoppas att väghållaren tar sig en funderare på detta eftersom alla tjänar på att ha en klar och tydlig skylting på våra vägar. Tyvärr så är det väldigt dålig skyltning runt E18 och Kymlingelänken vilket medför onödiga omvägar för bilister som inte känner till hur man kör till Kista. Tillbuden är många och miljön far på sikt illa och det vill vi inte ha. Området är ett provisorium och man hoppas att allt flyter bättre när detta ofantliga vägbygge är färdigt. Lite målarfärg i körfälten kostar inte mycket.

Kör med hänsyn omsorg och varsamhet. Trafikens grundregel.
Önskar Thomas

På annandag jul när jag och KistaKärran hälsade på i vårt föräldrahem satte KistaKärran bestämt ner frambenet och sa ”nej”. Han har rullat länge, sedan 1988, och genomgått flera uppgraderingar och tillputsningar genom åren. Men annandagen var hans sista resa och också den dagen han valde att slutgiltigt lämna Kista.

I flera år nu har vi fått såna där sorgliga blickar som ifrågasatt varför jag envisas med att hålla honom i liv och på besiktningen har mottagandet dels varit uppmuntrande (”kör honom så länge du kan, det är en pärla”), dels gliringar om hur rosten spritt sig allt mer och att jag nog borde överväga en ny bil. Men han har alltid, om än med mindre anmärkningar, tagit sig genom besiktningen. Men så i höstas genomgick han en bypass (ny bränslepump) och där någonstans insåg jag att de där räknade dagarna nog var rätt få.

Ni vet hur det är, han verkade både glad och frisk, rullade piggt fram på vägarna och verkade komma bra överens med de andra KistaBilarna i garaget. Inte kan man göra sig av med en sån skön och glad bil. Dessutom har vi som sagt hängt ihop länge, ända sedan just 1988, och det var i KistaKärran jag till och med lärde mig köra bil. Vi har varit på fester, slirat i snö och is, gjort akututryckningar mitt i natten, pendlat till vänner och föräldrar, vikarierat som taxi och mycket mer. KistaKärran har på egen hand dessutom haft några drabbningar med de icke välkomna gästerna i garaget, inga våldsamma diskussioner men de gav honom ändå ärr han bar med sig ända tills nu.

Vi har huserat tillsammans i Kista i sju år nu och det är med visst vemod och en massa sorg som jag accepterat slutet och hans önskan om en sista vila.

KistaKärran har checkat ut från Kista.
KistaKärran finns inte mer.

På garageplatsen står nu den nya bekantskapen AkallaKärran som redan ett tag jobbat på att axla KistaKärrans gamla roll – och vi kommer rätt bra överens. Han verkar också tycka det är rätt kul att ha fått flytta tillbaka till sitt barndomsområde eftersom just Akalla står som födelseort i passet. Tillsammans har vi även hunnit med några KistaÄventyr, bland annat en spontaninsats som varningsblinkers åt en kvinna som tidigare i vintras, ensam i mörket, hade råkat irra sig ut på motorvägen.

Det är en ny bilepok som tagit vid, men KistaKärran kommer alltid att finnas med som ett minne av en kär vän.

Förstå frustrationen och irritationen som måste fått någon att ställa ut denna skylt vid sydöstra utfarten från Kista.

Men det är klart att det märks när man går från att ha varit ett av kontorsområdets ödsliga hörn till att ha blivit en högtrafikerad utfart – och plötsligt får svårt att köra ut från jobbkvarteret.

Sista månaderna har känts rätt löjliga; Garageport nr 6 in till Ärvingegaraget har krånglat nästa varje dag och flera gånger har jag sprungit förbi en garageportstekniker (senast idag) som står där och suckar över att dörrarna envisas med att krångla gång på gång på gång på gång.

Kanske dags att tillkalla högre makter?
Kan vi inte alla säga något snällt till porten nästa gång vi passerar så kanske den blir på bättre humör.

Töväder i Kista!

Det syns inte på bilden men det är rejält med vatten framför dörren in till garaget vid port 6. Man får vara kreativ och hoppa både högt och långt för att slippa blöta ner fötterna helt och hållet.

Så mitt tips till er som av en eller annan anledning har en p-plats i ÄrvingeGaraget: Ta med er stövlar eller gå in via annan port.

Undrar om vi får se repris på en fastfrusen dörr?

Vardagslycka är till exempel när man har jobbmöte på hemmakontoret och gästen tar med sig en hel låda persiska godsaker från Yas i Husby.

… eller när man efter en månads frånvaro helt har glömt koden till garaget och måste terrorisera grannarna med frågor sent på kvällen. Och man sen får beskedet att kod och kort kan hälsa hem och att garaget nu öppnas med en liten svart plupp som inte kräver mer minnesverksamhet än jag måste komma ihåg att ta med den.

In your face, kortet!

På lördag leder de som sagt om trafiken ute vid trafikplats Ärvinge, men jag upptäckte precis en liten liten detalj som kan vara bra att hålla koll på om du inte vill råka åka åt heeelt fel håll:

Jag har längre grämt mig över att den lilla påfart från Ärvinge ut till korsningen kommer att försvinna och man måste hela vägen ut till Ärvingevägen, men det blir värre – om du ska från Kista ut till E4:an måste du ta en omväg genom kontorsområdet! (I alla fall för ett tag framöver.)

Samma gäller om du kommer från Rinkeby och vill köra av hit.

Den här bilden kommer från trafikverket.se och ger lite ledning om hur det kommer att se ut:

Någon som vill slå vad om hur många bilister som under nästa vecka kommer att göra ett helvarv nere i nya rondellen?

I helgen ledde de om trafiken vid fd Rissne- samt Rinkebykorsningarna till en stoooor rondell. Insåg först för någon vecka sedan när jag åkte från Rissne, att de nya vägmarkeringarna bara gick åt ett håll och att det var just en stor rondell på gång. Och igår tog jag och KistaKärran ett helt varv:

(Och jag själv gick loss med YouTubes inbyggda redigerare!)

Och nu till helgen är det dags för förändring i Ärvingekorsningen.

När man hittar både en torkad ros, en whiskeykartong och en ballong i garaget kan man inte låta bli om det är fest där nere oftare än jag kanske skulle kunna tro…

Fast hellre fest än inbrott!

Tidigare i veckan sjukskrev sig KistaKärran och strax efteråt gjorde jag den makabra insikten att det tajmade helgen då tunnelbanan inte gick till Kista på kvällarna. I alla fall läste jag informationen som att den inte skulle gå mellan kl 22.00 och kl 01.30. Så när jag sent i fredagskväll anlände Hallonbergen tio i två på natten muttrade jag lite över att informationen inte stämde då de fortfarande hänvisade till ersättningsbuss.

Självklart hade jag misstolkat; T-banan har förstås varit avstängd heeeeela helgen och det är först nu imorgon bitti som trafiken kommer igång som vanligt igen.

Dock ursäktar inte min misstolkning att jag och ett gäng andra otåliga resenärer i Hallonbergen fick vänta på ersättningsbuss i över en halvtimme. En buss avgick tio minuter efter att vi kom dit men busschauffören var så stressad att han stängde alla dörrar innan bussen ens var full och lämnade ett stort gäng kvar vilket förstås sänkte stämningen en del.

Nu var det ändå generellt gott humör på medresenärerna, trots kyla och lång väntetid, och när vi väl kom iväg mot Kista höll en tjej låda och roade samtliga i bussen med att högt och tydligt försöka trycka i mig öl samt fråga ut mig om både mitt jobb och min ålder.

Det här kan ha varit rekord. Det tog mig en hel timme från att jag steg av på Hallonbergens station till att jag äääääntligen låste upp dörren hemma i Ärvinge.