Tidigare i veckan sjukskrev sig KistaKärran och strax efteråt gjorde jag den makabra insikten att det tajmade helgen då tunnelbanan inte gick till Kista på kvällarna. I alla fall läste jag informationen som att den inte skulle gå mellan kl 22.00 och kl 01.30. Så när jag sent i fredagskväll anlände Hallonbergen tio i två på natten muttrade jag lite över att informationen inte stämde då de fortfarande hänvisade till ersättningsbuss.
Självklart hade jag misstolkat; T-banan har förstås varit avstängd heeeeela helgen och det är först nu imorgon bitti som trafiken kommer igång som vanligt igen.
Dock ursäktar inte min misstolkning att jag och ett gäng andra otåliga resenärer i Hallonbergen fick vänta på ersättningsbuss i över en halvtimme. En buss avgick tio minuter efter att vi kom dit men busschauffören var så stressad att han stängde alla dörrar innan bussen ens var full och lämnade ett stort gäng kvar vilket förstås sänkte stämningen en del.
Nu var det ändå generellt gott humör på medresenärerna, trots kyla och lång väntetid, och när vi väl kom iväg mot Kista höll en tjej låda och roade samtliga i bussen med att högt och tydligt försöka trycka i mig öl samt fråga ut mig om både mitt jobb och min ålder.
Det här kan ha varit rekord. Det tog mig en hel timme från att jag steg av på Hallonbergens station till att jag äääääntligen låste upp dörren hemma i Ärvinge.
När man hittar både en torkad ros, en whiskeykartong och en ballong i garaget kan man inte låta bli om det är 
