Imorse körde jag KistaKärran till akuten. Han har sedan en vecka tillbaka fått för sig att han inte alls är en enkel lite vanlig bil utan har uppgraderats till formel 1-världens vassaste vrålåk. Med betoning på VRÅL.

Det hade ju varit en sak om motorn blivit större, lacken putsats till och styrningen blivit mindre seg. Men KistaKärran tyckte tydligen det var viktigast att låta högt. Mycket högt. Jag känner mig som en ond KistaMamma som täpper till truten på honom nu, men jag måste ju tänka på grannarna och medtrafikanterna också…

A.k.a. omledningen av motorvägen har inletts…

Cykelparkering utanför Kista Galleria; Vissa cyklar sitter lite mer fast än andra…

Ryktet nådde mig igår kväll och imorse fick jag själv syn på senaste klottertrenden ute på stora parkeringen; Kärleksbudskap på postit-lappar.

Tumme upp till de två systrarna som sprider mer kärlek i Kista!

Det första jag reagerade på var att de plötsligt var rensopat kring dörren in till garaget. Grus, gamla löv, små pappersskräp och annat småkrafs var borta från marken och jag imponerades över att vårstädningen kommit igång lite tidigare än väntat.

Det var först nästföljande dag som jag insåg att de stora skraltiga portdörrarna in till garage inte längre var skraltiga eller hängde på sne.

Äntligen. För den här porten har strejkat, fastnad och gnisslat rätt ofta under vinterhalvåret.

Igår fick vi en inbjudan i brevlådan, en inbjudan till det första spadtaget för ”nya E18″ mellan Kista och Hjulsta. Förutom spadtag bjuds det på överraskningar, kaffe, te och bullar samt musik med Golbang och Bamshad ”Bamselito” Mirlashari.

Kul att de gör något kul att en vanlig motorvägsombyggnad, men jag blir förstås lite putt på att det sker en vanlig fredag mitt på dagen mellan kl 12.00 och 15.00 – då jag själv sitter fast i jobb. Vilka är det som inbjudan riktar sig till?

Men broschyren känns ändå bra som en första info om att de längre fram i vår kommer att börja gräva och bygga om här utanför Ärvingen och KistaKärret.

Information finns även på vv.se/e18.

Nu sent ikväll håller de på att montera upp en stor kran bredvid utbyggnaden av Kista Galleria.

Gigantiska krandelar låg fortfarande kvar på marken när jag passerade för en liten stund sedan och det blir förmodligen allt svårare att med bil ta sig genom centrala Kista på grund av kranar, avspärrningar och annat byggrelaterat.

Men mer oväntat var de många marschallerna som markerade den tillfälliga vägen in till lilla utomhusparkeringen – orangea plaststolpar och band är visst inte tillräckligt för vilsna bilister när mörket faller på. Undrar om någon kommer att tända levande ljus där varje kväll eller om det bara var just idag som det krävdes en omväg?

Plötsligt låg den bara där och ruvade ut i vägrenen; den där nya fjärde filen som börjar i påfarten vid Järva Krog och sedan svänger av igen hemma vid Kista södra. Jag kan tänka mig att den är välbehövlig i morgonrusningen men det kommer att ta ett tag innan känslan av att köra på vägrenen försvinner.

Senaste året har jobbresorna blivit allt fler… Allt oftare drar KistaKärran och jag iväg till Arlanda tidigt på morgonen och vi har snutt på stammisplats på långtidsparkeringen nu.

Kista ligger tack och lov precis rätt för att flygresorna inte ska kännas allt för långa. Jag har ett personbästa på tre timmar från dörren i Kista till kontoret i Oslo – och då får man räkna med 40 minuter på enbart flytoget i Oslo! Och ack så skönt det är att sena kvällar kunna kliva in genom dörren hemma i Kista bara en halvtimme efter att planet har landat.

Jag är så härligt förvirrad att när jag hittar KistaKärran olåst i garaget så tror jag att det är jag själv som har glömt låsa den. Jag sätter mig i bilen, ser mig omkring och funderar på om det eventuellt är något som har försvunnit… och det lilla ”locket” som sitter där det längre inte sitter en kassettbandspelare ser ut att sitta lite snett…

Det är först när jag hunnit köra ända ner till Järva krog då jag upptäcker att ena taklampan lyser som jag blir helt säker; Jepp, jag har haft inbrott i bilen – igen.

Låset på passagerarsidan är nu om möjligt ännu mer trasig, men eftersom högtalarna stals redan i mars finns det inga högtalare att norpa denna gång. Istället för att ha monterat i nya så tog jag istället bort den redan trasiga kassettbandspelaren – så inte ens en kassettbandspelare fanns det att sno. Och eftersom tjuvarna visst varken var intresserade av gamla parkeringsbiljetter eller kassettband så fick de nog gå helt tomhänta från KistaKärran denna gång.

Jag funderar på att preparera med små söta lappar till nästa gång.

Tredje gången gillt; Nej, denna kärra innehåller fortfarande inte något av värde.