Ryktet nådde mig igår kväll och imorse fick jag själv syn på senaste klottertrenden ute på stora parkeringen; Kärleksbudskap på postit-lappar.

Tumme upp till de två systrarna som sprider mer kärlek i Kista!

Det första jag reagerade på var att de plötsligt var rensopat kring dörren in till garaget. Grus, gamla löv, små pappersskräp och annat småkrafs var borta från marken och jag imponerades över att vårstädningen kommit igång lite tidigare än väntat.

Det var först nästföljande dag som jag insåg att de stora skraltiga portdörrarna in till garage inte längre var skraltiga eller hängde på sne.

Äntligen. För den här porten har strejkat, fastnad och gnisslat rätt ofta under vinterhalvåret.

Igår fick vi en inbjudan i brevlådan, en inbjudan till det första spadtaget för ”nya E18″ mellan Kista och Hjulsta. Förutom spadtag bjuds det på överraskningar, kaffe, te och bullar samt musik med Golbang och Bamshad ”Bamselito” Mirlashari.

Kul att de gör något kul att en vanlig motorvägsombyggnad, men jag blir förstås lite putt på att det sker en vanlig fredag mitt på dagen mellan kl 12.00 och 15.00 – då jag själv sitter fast i jobb. Vilka är det som inbjudan riktar sig till?

Men broschyren känns ändå bra som en första info om att de längre fram i vår kommer att börja gräva och bygga om här utanför Ärvingen och KistaKärret.

Information finns även på vv.se/e18.

Nu sent ikväll håller de på att montera upp en stor kran bredvid utbyggnaden av Kista Galleria.

Gigantiska krandelar låg fortfarande kvar på marken när jag passerade för en liten stund sedan och det blir förmodligen allt svårare att med bil ta sig genom centrala Kista på grund av kranar, avspärrningar och annat byggrelaterat.

Men mer oväntat var de många marschallerna som markerade den tillfälliga vägen in till lilla utomhusparkeringen – orangea plaststolpar och band är visst inte tillräckligt för vilsna bilister när mörket faller på. Undrar om någon kommer att tända levande ljus där varje kväll eller om det bara var just idag som det krävdes en omväg?

Plötsligt låg den bara där och ruvade ut i vägrenen; den där nya fjärde filen som börjar i påfarten vid Järva Krog och sedan svänger av igen hemma vid Kista södra. Jag kan tänka mig att den är välbehövlig i morgonrusningen men det kommer att ta ett tag innan känslan av att köra på vägrenen försvinner.

Senaste året har jobbresorna blivit allt fler… Allt oftare drar KistaKärran och jag iväg till Arlanda tidigt på morgonen och vi har snutt på stammisplats på långtidsparkeringen nu.

Kista ligger tack och lov precis rätt för att flygresorna inte ska kännas allt för långa. Jag har ett personbästa på tre timmar från dörren i Kista till kontoret i Oslo – och då får man räkna med 40 minuter på enbart flytoget i Oslo! Och ack så skönt det är att sena kvällar kunna kliva in genom dörren hemma i Kista bara en halvtimme efter att planet har landat.

Jag är så härligt förvirrad att när jag hittar KistaKärran olåst i garaget så tror jag att det är jag själv som har glömt låsa den. Jag sätter mig i bilen, ser mig omkring och funderar på om det eventuellt är något som har försvunnit… och det lilla ”locket” som sitter där det längre inte sitter en kassettbandspelare ser ut att sitta lite snett…

Det är först när jag hunnit köra ända ner till Järva krog då jag upptäcker att ena taklampan lyser som jag blir helt säker; Jepp, jag har haft inbrott i bilen – igen.

Låset på passagerarsidan är nu om möjligt ännu mer trasig, men eftersom högtalarna stals redan i mars finns det inga högtalare att norpa denna gång. Istället för att ha monterat i nya så tog jag istället bort den redan trasiga kassettbandspelaren – så inte ens en kassettbandspelare fanns det att sno. Och eftersom tjuvarna visst varken var intresserade av gamla parkeringsbiljetter eller kassettband så fick de nog gå helt tomhänta från KistaKärran denna gång.

Jag funderar på att preparera med små söta lappar till nästa gång.

Tredje gången gillt; Nej, denna kärra innehåller fortfarande inte något av värde.

Medan regnet vräkte ner över Kista cyklade jag hem från tunnelbanan längst med Danmarksgatan. Precis vid busstationen Ärvingevägen blev jag omkörd av en bil som drog upp en sån där klassisk vattenvåg från vägen rakt mot mig. Tur att busskuren stod där den stod och tog emot vattnet så att jag, som cyklade bakom den, inte blev helt genomdränkt även om jag var allt annat än torr när jag väl kom hem.

Jag anar en inbrottstrend på Igelbäcksgatan… För ett par veckor sedan fick jag en länk från KistaBrorsan om ett bilinbrott och idag såg jag ytterligare en krossad dörruta.

Det känns lite… brutalt! Så jag hävdar fortfarande att KistaTjuvar inte är särskilt fingerfärdiga.

Imorse inbillade jag mig att jag skulle vara på jobbet extra tidigt för att hinna jobba av lite innan dagens massiva möteschema drog igång. Som sagt; jag inbillade mig. Istället stod jag kl 06.55 på t-centralens station och klev på blåa linjen mot Akalla och Kista. Helt helt fel mot hur min morgon vanligtvis brukar se ut.

Men nu fick jag istället chansen att se de där riktigt trötta KistaJobbarna (för sju är fortfarande lite före den stora rusningen) som satt och halvsov på vagnen, och som ruskade liv i sig själva lagom till just Kista. Eftersom jag rörde mig mot min normala ström hann jag dessutom hälsa på flera grannar som jag mötte på väg hem, något som inte händer ofta då vi normalt sett går åt samma håll. Den första av dem skakade dock bara på huvudet åt mig och mummlade något om ”morgonpigg”.

Anledningen till morgons extratur med t-banan var att jag helt hade glömt att KistaKärran skulle besiktigas. Visserligen missade jag min inbokade tid med 15 minuter men personalen på Rissne tog ändå rätt snabbt emot oss och på något underligtvis blev jag inte ens officiellt sen till jobbet.