En vän berättade idag helt lyriskt att nu äntligen hade hon fått tag i en studentlägenhet och om två månader flyttar hon till Ärvingevägen 14. Genast började vi prata om gemensamma promenader på Järvafältet och spontana fikabesök hos varandra. Även om jag har lärt känna många av mina grannar så blir det här första KistaGrannen som inte enbart känns som en granne. Så här skriver hon själv:

Du har sålt in Kista riktigt bra till mig. Nu är det upp till bevis! Hur som helst är jag jätteglad och önskar att jag fick flytta in redan idag.

Igår eftermiddag ringde en av mina grannar för att locka ut mig till loppisen ute på Ärvinge Torg. När jag kom dit ekade torget väldigt tomt; det var bara ett fåtal Ärvingebor som sålde prylar och det var nog ännu färre som ens vågade sig dit för att titta och handla.

En liten mejlrapport idag avslöjade också att det inte hade blivit bättre senare på eftermiddagen – Ärvingeloppisen 2008 var helt enkelt inte en succé.

Lite mer reklam nästa år kanske?

I senaste numret av Ärvingenytt finns en liten notis om loppis nu på lördag!

Det blev ingen loppis på Jellingetorget i år och kanske räcker det med en loppis i området per år. Hur står det till med loppissuget hos er, kära grannar?

Jag är så härligt förvirrad att när jag hittar KistaKärran olåst i garaget så tror jag att det är jag själv som har glömt låsa den. Jag sätter mig i bilen, ser mig omkring och funderar på om det eventuellt är något som har försvunnit… och det lilla ”locket” som sitter där det längre inte sitter en kassettbandspelare ser ut att sitta lite snett…

Det är först när jag hunnit köra ända ner till Järva krog då jag upptäcker att ena taklampan lyser som jag blir helt säker; Jepp, jag har haft inbrott i bilen – igen.

Låset på passagerarsidan är nu om möjligt ännu mer trasig, men eftersom högtalarna stals redan i mars finns det inga högtalare att norpa denna gång. Istället för att ha monterat i nya så tog jag istället bort den redan trasiga kassettbandspelaren – så inte ens en kassettbandspelare fanns det att sno. Och eftersom tjuvarna visst varken var intresserade av gamla parkeringsbiljetter eller kassettband så fick de nog gå helt tomhänta från KistaKärran denna gång.

Jag funderar på att preparera med små söta lappar till nästa gång.

Tredje gången gillt; Nej, denna kärra innehåller fortfarande inte något av värde.

Medan regnet vräkte ner över Kista cyklade jag hem från tunnelbanan längst med Danmarksgatan. Precis vid busstationen Ärvingevägen blev jag omkörd av en bil som drog upp en sån där klassisk vattenvåg från vägen rakt mot mig. Tur att busskuren stod där den stod och tog emot vattnet så att jag, som cyklade bakom den, inte blev helt genomdränkt även om jag var allt annat än torr när jag väl kom hem.

Jag anar en inbrottstrend på Igelbäcksgatan… För ett par veckor sedan fick jag en länk från KistaBrorsan om ett bilinbrott och idag såg jag ytterligare en krossad dörruta.

Det känns lite… brutalt! Så jag hävdar fortfarande att KistaTjuvar inte är särskilt fingerfärdiga.

I fredags kväll tog jag den här bilden på en lämnad kundvagn ute på Ärvingefältet.

Igår kväll när jag cyklade hem såg jag ännu fler kundvagnar som stod och låg spridda runt om i Ärvinge, som om de hade regnat ner…

Jag har känningar av en lokal Bermudatriangel i Kista.

Det började med att katten Sivan försvann, i förra veckan såg jag efterlysningslappar för både ett borttappat guldarmband och en nyckel.

Nu i helgen drabbades kära KistaBloggen av först ett elakt (och dessvärre lyckat) intrångsförsök och senare vägrade databasen kommunicera med mig.

Håll i det som är er kärt, kära grannar, det verkar vara något instabilt i luften; en lokal KistaTriangel kanske…
Ordningen är dock återställd för bloggens del; låt oss hoppas att katt, armband och nycklar också hittar hem.

Inför ventilationskontrollen skämdes jag faktiskt lite över mitt extremt äckliga köksfilter, men jag har helt enkelt inte lyckats dels ta mig till en affär som säljer fläktfilter, dels ta reda på vilken storlek ett filter i min köksfläkt ska ha.

Gissa om jag blev glad över att komma hem och hitta den är oväntade presenten på köksbänken. Vardagslycka är så lätt ibland. Tack kära förening och ventilationskontrollör.

Ibland undrar jag hur många jag egentligen känner som jobbar i Ärvinge. Jag har flera vänner som jobbar på företag på andra sidan, i företagsområdet. Men de som jobbar i Ärvinge borde jag i teorin redan har sprungit på. I teorin.

Tidigare i våras träffade jag en gammal gymnasiekompis på en fest, vi kände knappt igen varandra och förfasade oss över hur många år det var sedan vi sågs sist, samt skvallrade lite om vad som hänt några av de som vi umgicks med då under förra seklet.

Idag hittade jag honom, igen, på väg mot Ärvinge och sitt jobb – han har jobbat i mitt kvarter (!) i ett och ett halvt år utan att vi har sett varandra. Imorse sa vi ”ses snart igen”, men det är inte alls säkert. Det kan gå både ett och femton år till nästa gång, trots att vi båda dagligen hänger i Ärvinge.