På annandag jul när jag och KistaKärran hälsade på i vårt föräldrahem satte KistaKärran bestämt ner frambenet och sa ”nej”. Han har rullat länge, sedan 1988, och genomgått flera uppgraderingar och tillputsningar genom åren. Men annandagen var hans sista resa och också den dagen han valde att slutgiltigt lämna Kista.

I flera år nu har vi fått såna där sorgliga blickar som ifrågasatt varför jag envisas med att hålla honom i liv och på besiktningen har mottagandet dels varit uppmuntrande (”kör honom så länge du kan, det är en pärla”), dels gliringar om hur rosten spritt sig allt mer och att jag nog borde överväga en ny bil. Men han har alltid, om än med mindre anmärkningar, tagit sig genom besiktningen. Men så i höstas genomgick han en bypass (ny bränslepump) och där någonstans insåg jag att de där räknade dagarna nog var rätt få.

Ni vet hur det är, han verkade både glad och frisk, rullade piggt fram på vägarna och verkade komma bra överens med de andra KistaBilarna i garaget. Inte kan man göra sig av med en sån skön och glad bil. Dessutom har vi som sagt hängt ihop länge, ända sedan just 1988, och det var i KistaKärran jag till och med lärde mig köra bil. Vi har varit på fester, slirat i snö och is, gjort akututryckningar mitt i natten, pendlat till vänner och föräldrar, vikarierat som taxi och mycket mer. KistaKärran har på egen hand dessutom haft några drabbningar med de icke välkomna gästerna i garaget, inga våldsamma diskussioner men de gav honom ändå ärr han bar med sig ända tills nu.

Vi har huserat tillsammans i Kista i sju år nu och det är med visst vemod och en massa sorg som jag accepterat slutet och hans önskan om en sista vila.

KistaKärran har checkat ut från Kista.
KistaKärran finns inte mer.

På garageplatsen står nu den nya bekantskapen AkallaKärran som redan ett tag jobbat på att axla KistaKärrans gamla roll – och vi kommer rätt bra överens. Han verkar också tycka det är rätt kul att ha fått flytta tillbaka till sitt barndomsområde eftersom just Akalla står som födelseort i passet. Tillsammans har vi även hunnit med några KistaÄventyr, bland annat en spontaninsats som varningsblinkers åt en kvinna som tidigare i vintras, ensam i mörket, hade råkat irra sig ut på motorvägen.

Det är en ny bilepok som tagit vid, men KistaKärran kommer alltid att finnas med som ett minne av en kär vän.

Förstå frustrationen och irritationen som måste fått någon att ställa ut denna skylt vid sydöstra utfarten från Kista.

Men det är klart att det märks när man går från att ha varit ett av kontorsområdets ödsliga hörn till att ha blivit en högtrafikerad utfart – och plötsligt får svårt att köra ut från jobbkvarteret.

Sista månaderna har känts rätt löjliga; Garageport nr 6 in till Ärvingegaraget har krånglat nästa varje dag och flera gånger har jag sprungit förbi en garageportstekniker (senast idag) som står där och suckar över att dörrarna envisas med att krångla gång på gång på gång på gång.

Kanske dags att tillkalla högre makter?
Kan vi inte alla säga något snällt till porten nästa gång vi passerar så kanske den blir på bättre humör.

Idag firas visserligen den s.k. Eldfesten (Chaharshanbe Suri) runt om i världen men så här var det nog inte tänkt att ske.

Så dagen började med ett samtal till Kista Gallerias telefonväxel och orden ”Ni har en brinnande papperskorg”.

För mer organiserad eldlek ikväll så kan ni ta er till Akallarondellen bakom McDonalds eller Kungsträdgården inne i stan.

Och plötsligt händer det! En lunch utomhus i vårsolen tillsammans med fantastiska KistaVänner.

En KistaVecka kan inte börja bättre än så här.

… och visst kan man väl även ana sig till små knoppar på träd och buskar.

För er som vill fira våren lite extra i Kista så blir det Norouz-firande imorgon kväll vid Akallarondellen och McDonalds, från ca kl 18. Musik, sång, dans, hoppa över eld, mat och mingel!

Och medan området på dagtid fortsätter att vara en byggarbetsplats med regelbundna sprängningar kl 10 och kl 14 så lyser månen ikapp med de ständigt tända strålkastarna på natten.

Månen ser puttigt ut på bild men vinner överlägset i verkligheten.

Idag var jag KistaKulturell!

Lise & Otto är ett nyskrivet drama om forskarna Lise Meitner och Otto Hahn som denna veckas spelas på två olika platser i Kista – samtidigt. Otto och ena halvan av publiken sitter i Kista Science Tower medan Lise och andra halvan av publiken sitter på Edvard Griegsgången 16 i Husby. Och sedan läggs allt ihop via kameror, mikrofoner, förinspelade filmer, filmdukar, musik, gröna skärmar och en hel del teknisk fingerfärdighet.

Och det fungerar!
Trots förvarning från produktionsledningen om riskerna för tekniskt fel så flöt föreställningen på utan större missar. Låt gå för att bild och ljud inte var perfekt synkad på stora bildskärmen när båda skådespelarna var i bild tillsammans – men det gjorde inget. Jag slukades helt upp i dramat som handlade om Otto och Lises forskning kring kärnklyvning, om hur de brevledes höll kontakt då andra världskriget tvingade Lise att migrera till Sverige, om svartsjuka, Nobelpriset och en hel ocean av trasiga känslor.

Det är främst känslan av en bra historia som jag bär med mig därifrån och det är ett gott betyg på ett bra produktion, både från regissör, manusförfattare, skådisar och alla andra som varit del i både förproduktion och väl på plats.

Sista speldag är imorgon lunch. Ta dig till någon av spelplatserna om du kan.

Fler bilder hittade jag på Flickr.
Reportage hos SVT.

Töväder i Kista!

Det syns inte på bilden men det är rejält med vatten framför dörren in till garaget vid port 6. Man får vara kreativ och hoppa både högt och långt för att slippa blöta ner fötterna helt och hållet.

Så mitt tips till er som av en eller annan anledning har en p-plats i ÄrvingeGaraget: Ta med er stövlar eller gå in via annan port.

Undrar om vi får se repris på en fastfrusen dörr?

En KistaSemla från Complé Konditori var en av nio tävlande semlor i ett test hos engelskspråkiga sajten Lost in Stockholm.

Totalt nio olika semlor från hela Stockholmsområdet var som sagt kallade och de flesta anlände i papperskassar med KistaSemlan var en av få som kom i egen låda.

Vi märkte upp dem med nummer för att inte ha allt för mycket förutfattade meningar…

… och satte sedan kniven i dem för att slippa äta en hel semla var.

Jag är personligen inte så jätteförtjust i semlor, förmodligen på grund av den stora mängden grädde, och det var också jag som flest gånger reagerade negativt på just grädden som i flera fall hade vispats något för länge eller helt enkelt surnat. Men vi var en väldigt varierad jury vilket ibland märktes på reaktioner och betygsättning och för många var semlor en relativt ny upplevelse.

KistaSemlan (nr 8) fick totalt 122 poäng, något som får räknas som ett gott medelbetyg då de två vinnarna fick 143 poäng var medan förloraren låg på ynka 83. KistaSemlan stack dessutom ut på följande två punkter:

• Av de traditionella semlorna fick den högst betyg på utseendet.
• Bäst bröd (vi värderade efter både smak och konsistens)

Så här lyder bedömningen från Lost in Stockholm:

When we saw this semla, we fell in love. It was a bun of near perfection, large and fluffy. Unfortunately the cream was a bit over-whipped and the almost paste tasted of artificial extract flavors but the bread itself was perfect.

Själv hade jag KistaSemlan högre upp på min egen topplista men jag kan, trots hemlig numrering, ha varit partisk…

För er oinvigda, ja jag förväntar mig att de flesta i Kista med omnejd inte har en aning om vad Järvadagen är, så handlar Järvadagen om vad som görs under begreppen Järvalyftet och Vision Järva 2030 – och vad som gjort sen sist. (Järvadagen 2010, i Stadshuset inne i stan av alla ställen…)

Förutom ett intensivt presentationsprogram på scen inne i Electrum fanns det också montrar för föreningar och företag där vi alla Järvanyfikna kunde mingla runt, nätverka och hitta nya samarbeten – för samarbete vad ledordet under dagen.

Kollar man på deltagarlistan så blir det väldigt tydligt vilken målgrupp dagen har; Exploateringskontoret, Familjebostäder, Föreningen Fastighetsägare i Järva, Jobbtorg Stockholm, Arbetsmarknadsförvaltningen, Svenska Bostäder, Kulturförvaltningen, Stadsdelsförvaltningen i både Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta, Stadsdelsnämnden Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta, Stadsledningskontoret, Stockholmshem, Svenska Bostäder, Utbilningsförvaltningen etcetera. Dessutom representanter från polisen, några enstaka skolor, ungdomscenter, politiska partier samt lokala föreningar… Alla dessa varmt inbäddade i en extrem mångfald av broschyrer och åter broschyrer som berättar vad de gör, vad de ska göra, var de kan göra och vilka mål som vi alla delar.

Nu låter jag dock lite väl negativ. Järvadagen och dess Järvalyft, Järvadialog och Järvaandan är alla bra krafter som kommer från kärleken till vårt område och handlar om hur vi kan göra samhället bättre, mer utvecklande, tryggare, trevligare, roligare och säkrare. Två punkter stod ut extra och det var trygghet och att stödja och lyssna på ungdomarna. Och sett till siffrorna så har de här olika satsningarna också gett framgång sedan vintern 2006/2007 då det var rätt stökigt med avstängda t-banestationer och allmänt spring och trams – bland annat har anmälda brott under jullovet sedan dess gått ner med 70%.

Det var intressant att höra både om vad som är på gång och vad som har skett, t.ex. ”avslöjade” Patrik från Svenska Bostäder att det faktiskt kan vara väldigt lätt att skapa ett trivsammare och tryggare boende, räcker långt att bokstavligt talat städa sin egen bakgård – och så visade han upp före- och efterbilder på soprum, entréer och gårdar.

Gabriella Granditsky Svensson från Familjebostäder stod för eftermiddagens mest uppskattade presentation då hon, trots hennes och kollegans svarta kostymer, målade upp en färgglad, doftande och munter bild av det kommande Rinkebystråket. Det var vattenpipor, nybakt bröd, levande och myllrande liv samt kolgrillat kött och grönsaker, och en liten liten känga till svenska bilden om att allt ska vara rakt, likformigt och enfärgat.

Men så mot slutet av presentationsomgången uppmärksammade stolsgrannen Anneli mig på att många under dagen använt begreppet ”ute i Järva” och visst var det rätt mycket som ändå kändes lite distanserat.

Själv saknade jag närvaron av både media (hallå alla KistaTidningar?) och näringsliv. Om det nu är viktigt att koppla ihop ungdomar med näringsliv undrar jag hur det görs, var det görs och var näringslivet rör sig. Som MyDreamNow påpekade via Twitter så har företag inte riktigt tid att sitta en halvdag och ”lyssna på stadens politiker och tjänstemän” och jag håller med, samtidigt undrar jag om de ens blev tillfrågade eller informerade.

Avslutningsvis blev det en lite mer livlig paneldebatt med Joakim Larsson, ytterstadsborgarråd Stockholms stad, Ann-Margarethe Livh, oppositionsborgarråd, Nihad Bunar, professor på Stockholms universitet och Pontus Herin, författare till boken I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra. Äntligen blev det lite diskussion och olika åsikter, allt är inte rosenrött och framförallt tog både panel och publik upp frågan kring att både Husby och Rinkeby på sista tiden har blivit av med olika lokalkontor och samlingscentrum.

Ja, jag tror absolut att Järva är på väg mot rätt håll och nu efter sju och två dagar i underbara KistaLyan så kan jag faktiskt märka en positiv skillnad, men det gäller absolut inte allt. Och som jag under flera år nu mer eller mindre tydligt klagat över så är segregationen mellan KistaBoende och KistaFöretag stor, gigantiskt stor. Möjligtvis att vi möter varandra på väg till/från tunnelbanan, men mer än så verkar det inte vara. Även i kontorsområdet har jag träffat människor som känner sig otrygga på kvällarna och det är de som på eftermiddagen åker härifrån och klagar hemma över ”tråkiga/hemska Kista” – de sprider ryktet lika mycket som medierna.

Och så avslutningsvis: Efter den här dagen – kommer arrangörerna på något sätt göra informationen tillgänglig för alla andra utanför stadsdelsbubblan? Järvalyftets projektledare Magnus Andersson sa själv att ”man måste vara en god pedagog” och syftade på att allt inte görs på en dag och att de kontinuerligt måste informera och berätta för området om framgångar och utvecklingar. Men hur görs det? Järvabloggen är en start, men trots att den funnits sedan hösten 2009 så upptäckte jag den själv inte förrän i julas. Dags att skaffa en PR-agent kanske?

Fler reflektioner från både mig och andra finns på twitter under hashtaggen #Järvadagen. Och ni som var där, dela gärna med er av tankar och reflektioner i kommentarsfältet nedan.

~220 anmälda, nästan alla verkade ha hittat dit.

Senaste årets JärvaHjältar hyllades med applåder och blommor.

Jag gick crazy på eftermiddagsfikan och slukade flera bitar av den här goda kakan.

Och så avslutningsvis mingelmiddag samt ståupp med Måns Möller som drev vilt med flera av de som satt närmast och lyckades få in en hel del Järva i sina skämt.