Som vi nämnt tidigare i kommentarerna är det ofta som medierna blåser upp det negativa och glömmer det positiva och under hösten var det väldigt mycket skriverier om hur otrygga vi boende i Stockholm men också Kista känner oss. Som vanligt mest negativa texter, men jag vill lyfta fram två positiva förebilder i Kista som jag tycker vi ska se upp till och ta efter.

I slutet av september publicerade Lokaltidningen Mitt i ännu en artikel om att Kistabor inte vågar gå ut (sid 4, nr 39, årgång 21). I artikeln intervjuad flera boende som berättar att de är rädda för att röra sig utomhus när det är mörkt ute.
Men så avslutas artikeln med ett par härliga citat från Jan-Erik i Akalla.

Han tror att folks rädsla beror på den negativa bilden av Kista i pressen – och han tror inte att det är så farligt egentligen.

Dessutom känner han sig lite trotsig mot de ungdomsgäng som sätter skräck i folk med sitt ”bus”.
- Jag bor faktiskt här och har rätt att gå här…”

Hejja Jan-Erik!
Visst finns det busmakare och stökiga ungdomsgäng och jag vill inte alls förringa att folk är rädda på kvällar och nätter; men jag tror på att om fler bryr sig och vågar sticka ut hakan så blir även området mjukare.

Själv tycker jag att Kista är så mycket tryggare att röra sig i än andra förorter till Stockholm; just av den enkla anledningen att det alltid känns som om det finns folk i rörelse – både unga och gamla, oavsett tidpunkt på dygnet.

Låt oss gå över till förebild nummer två.

Fredag före julafton är det inbrott i en lägenhet här i Ärvinge och med en gång kom förstås den där oron krypande; Inbrott i närheten är aldrig trevlig. Men så får jag höra historien om att tjuvarna mer eller mindre togs på bar gärning tack vare en granne som både hörde och såg när det hände och direkt ringde efter polisen.

Hejja grannen!
När busmakarna gör allvarliga ”bus” är det underbart att det finns grannar som engagerar sig så mycket att de vågar ringa och anmäla med en gång; och bara den vetskapen gör att jag känner mig ännu tryggare.

Tack kära förebilder. Tack för att ni vågar röra er utomhus när det är mörkt och tack för att ni bryr er när grannen råkar ut för inbrott.

På mitt brevinkast finns en liten skylt där jag tackar nej till oadresserad reklam. Det fungerar bra, reklamhögarna (och tyvärr även lokaltidningen) håller sig undan.

Men det finns ett ständigt återkommande undantag; gång på gång får jag små söta reklamlappar från fastighetsmäklare om att de antingen har en ny fin lägenhet i Ärvinge/Kista till försäljning eller söker en ny fin lägenhet i Ärvinge/Kista som de gärna säljer åt mig om jag vill bli av med den.

Mäklare: Vad får er att tro att nej tack till reklam-skylten inte gäller er?

Idag är det tre år sedan KistaLyan blev min och jag blev en Kistabo. Tre år av kärlek!

Under alla de år som jag har bott i lägenhet har jag haft turen att alltid bo med en bra utsikt, oavsett om jag bott högst upp (15 trappor upp) eller längst ner (halv trappa ner). Bland annat har jag kunnat se ut över en vacker skogssluttning, en stor färjehamn, milsvid vy över skogstoppar och hustak samt en hel fotbollsplan.

Och i Kista är det himmel, himmel, moln, trädtoppar, lite tak och ännu mer himmel som gäller. Förutom att jag kvällstid faktiskt kan ligga i soffan och se när stjärnorna lyser så fastnar jag också ofta med blicken på fåglar, några enstaka satelliter, kanske en ballong och en massa massa flygplan i både små och stora storlekar.

Jag trodde att jag sett det mesta som går att se i luften här men igår såg jag något nytt; långt bort över Järvafältet/Tensta svävade en skärmflygare. Först tänkte jag att det var en fallskärmshoppare men han gled runt länge utan att tappa höjd.

Det verkar bli allt fler torn där på andra sidan t-banespåret. Sanna tipsade i en kommentar om följande artikel;

DI.se: Nytt jättehotell byggs i Kista

Wow, 140 meter högt och 400 hotellrum. Man har visst stora planer för både mässhallen som ska byggas i andra änden av företagsområdet samt företagen generellt.

Alla tycker inte om spindlar och jag hoppas inte att någon spindelfobiker tar allt för illa vid sig nu, men vissa spindlar är tydligen bättre än andra. Det sägs att de är ett gott tecken på att området och huset man bor i är friskt och bra.

De här krabaterna ser jag på husväggarna i Ärvinge rätt ofta, jag har till och med hittat dem på utsidan av garaget. Så länge de inte bosätter sig i min säng så är de mer än välkomna som KistaGrannar.

Både jag och Hull har ställt oss frågan; Vem har flyttat in på Jellingetorget?

Är det dags för renovering igen eller är det dags för något nytt litet ombyggnadsprojekt i närheten av Ärvingefältet?

Jag vandrar hem genom Ärvinge och känner hur allt och alla på kort tid har blommat till liv. På takaltaner sitter folk ute i solen och umgås och vid Ärvingevägen blommar det så att dofterna nästan slår mig medvetslös. Men redan i morse fick jag känslan av att området hade vaknat till liv. Kanske var det vädret, kanske bara våren som faktiskt hittat hit på riktigt.

Ute på Ärvingefältet just nu spelas det fotboll och flygs med små modellflygplan. Ett gäng ungdomar grillar mat på en engångsgrill. I mitt kvarter sitter en kille och spelar gitarr på balkongen och hela nio ungar (samt ett par föräldrar) springer runt och leker med varandra.

Det här är en dag att bli kär på, och i. Hela Ärvinge blommar.

Jag har under de senaste två åren haft otur med inflygningar till Arlanda. Antingen har det varit för mörkt, jag har suttit på fel ställe i flygplanet eller så har vi helt enkelt inte flygit in från sånt håll att jag kunnat se Kista.

Men idag var det både rätt väder och jag satt på rätt sida planet; strax efter lunch fick jag äntligen en, om än väldigt kort, chans att från ovan blicka ner mot ett fullt synligt Kista. Jag såg mitt hus!

(Och efter en veckas skön semester kände jag ett litet stygn i hjärtat som sa ”hem”.)

Gårdagens löpsedlar…

Lyxigaste villorna i Kista

Jag började förstås direkt grubbla över hur många villor som finns i Kista egentligen och hur lång en lista med lyxiga sådana skulle kunna bli.

Lite senare hittade jag ett exemplar av tidningen på ett bord i foodcourten. Artikeln innehöll listor över högt taxerade villor samt deras ägare, sorterade kommunsvis men inte hittade jag några villor från Kista. Känns som ett mindre lyckat försök till lokalanpassning av löpsedeln.