Jag är imponerad över hur lite fasadlagningen syns. Precis när det var nygjort glimmade det som guld men allt eftersom det torkar smälter det in och ser ut precis som resten av väggen.

Min bror letar just nu väldigt aktivt efter en ny bostad, han går på lägenhetsvisningar hela tiden och nästan varje kväll får jag länkar till lediga lägenheter som han funderar på eller som bara är skrämmande exempel på hur han inte vill bo. Och det får mig förstås att fundera på vad jag själv skulle vilja ha om jag skulle flytta idag. Det finns ju så mycket att ta ställning till; planlösningar, priser, finns det parkeringsplats, är det en fin utsikt eller har grannarna mycket insyn, är det stambytt, nyrenoverat, parkett eller plastmatta, snygga väggfärger, renoveringsbehov och tusen andra smådetaljer.

Hela vintervåren har varit en massa spring fram och tillbaka för mig; jag har inte haft många kvällar hemma i bostaden och KistaLyan har mest varit ett övernattningsställe. Men nu har schemat precis börjat lugna ner sig, lyan har tinat upp efter vinterns kyla och min fina KistaHimmel är äntligen ljus om kvällarna. Visst kan man alltid önska sig några fler kvadratmetrar i vardagsrummet eller på balkongen men jag tror inte att jag får köpa loss enbart vardagsrummet från grannarna.

När vi häromkvällen rullade ut gräsmattan på balkongen och satt i kvällsskymmningen och rökte vattenpipa dök kärleken till hemmet upp igen. Kvällarna på balkongen är bara en av många saker som får mig att trivas i KistaLyan, och i Kista. Så medan min bror letar vidare stannar jag kvar där jag är.

Till er som alltid undrat vad som egentligen pågår bakom fasaderna i Kista…

Som vi nämnt tidigare i kommentarerna är det ofta som medierna blåser upp det negativa och glömmer det positiva och under hösten var det väldigt mycket skriverier om hur otrygga vi boende i Stockholm men också Kista känner oss. Som vanligt mest negativa texter, men jag vill lyfta fram två positiva förebilder i Kista som jag tycker vi ska se upp till och ta efter.

I slutet av september publicerade Lokaltidningen Mitt i ännu en artikel om att Kistabor inte vågar gå ut (sid 4, nr 39, årgång 21). I artikeln intervjuad flera boende som berättar att de är rädda för att röra sig utomhus när det är mörkt ute.
Men så avslutas artikeln med ett par härliga citat från Jan-Erik i Akalla.

Han tror att folks rädsla beror på den negativa bilden av Kista i pressen – och han tror inte att det är så farligt egentligen.

Dessutom känner han sig lite trotsig mot de ungdomsgäng som sätter skräck i folk med sitt ”bus”.
- Jag bor faktiskt här och har rätt att gå här…”

Hejja Jan-Erik!
Visst finns det busmakare och stökiga ungdomsgäng och jag vill inte alls förringa att folk är rädda på kvällar och nätter; men jag tror på att om fler bryr sig och vågar sticka ut hakan så blir även området mjukare.

Själv tycker jag att Kista är så mycket tryggare att röra sig i än andra förorter till Stockholm; just av den enkla anledningen att det alltid känns som om det finns folk i rörelse – både unga och gamla, oavsett tidpunkt på dygnet.

Låt oss gå över till förebild nummer två.

Fredag före julafton är det inbrott i en lägenhet här i Ärvinge och med en gång kom förstås den där oron krypande; Inbrott i närheten är aldrig trevlig. Men så får jag höra historien om att tjuvarna mer eller mindre togs på bar gärning tack vare en granne som både hörde och såg när det hände och direkt ringde efter polisen.

Hejja grannen!
När busmakarna gör allvarliga ”bus” är det underbart att det finns grannar som engagerar sig så mycket att de vågar ringa och anmäla med en gång; och bara den vetskapen gör att jag känner mig ännu tryggare.

Tack kära förebilder. Tack för att ni vågar röra er utomhus när det är mörkt och tack för att ni bryr er när grannen råkar ut för inbrott.

På mitt brevinkast finns en liten skylt där jag tackar nej till oadresserad reklam. Det fungerar bra, reklamhögarna (och tyvärr även lokaltidningen) håller sig undan.

Men det finns ett ständigt återkommande undantag; gång på gång får jag små söta reklamlappar från fastighetsmäklare om att de antingen har en ny fin lägenhet i Ärvinge/Kista till försäljning eller söker en ny fin lägenhet i Ärvinge/Kista som de gärna säljer åt mig om jag vill bli av med den.

Mäklare: Vad får er att tro att nej tack till reklam-skylten inte gäller er?

Idag är det tre år sedan KistaLyan blev min och jag blev en Kistabo. Tre år av kärlek!

Under alla de år som jag har bott i lägenhet har jag haft turen att alltid bo med en bra utsikt, oavsett om jag bott högst upp (15 trappor upp) eller längst ner (halv trappa ner). Bland annat har jag kunnat se ut över en vacker skogssluttning, en stor färjehamn, milsvid vy över skogstoppar och hustak samt en hel fotbollsplan.

Och i Kista är det himmel, himmel, moln, trädtoppar, lite tak och ännu mer himmel som gäller. Förutom att jag kvällstid faktiskt kan ligga i soffan och se när stjärnorna lyser så fastnar jag också ofta med blicken på fåglar, några enstaka satelliter, kanske en ballong och en massa massa flygplan i både små och stora storlekar.

Jag trodde att jag sett det mesta som går att se i luften här men igår såg jag något nytt; långt bort över Järvafältet/Tensta svävade en skärmflygare. Först tänkte jag att det var en fallskärmshoppare men han gled runt länge utan att tappa höjd.

Det verkar bli allt fler torn där på andra sidan t-banespåret. Sanna tipsade i en kommentar om följande artikel;

DI.se: Nytt jättehotell byggs i Kista

Wow, 140 meter högt och 400 hotellrum. Man har visst stora planer för både mässhallen som ska byggas i andra änden av företagsområdet samt företagen generellt.

Alla tycker inte om spindlar och jag hoppas inte att någon spindelfobiker tar allt för illa vid sig nu, men vissa spindlar är tydligen bättre än andra. Det sägs att de är ett gott tecken på att området och huset man bor i är friskt och bra.

De här krabaterna ser jag på husväggarna i Ärvinge rätt ofta, jag har till och med hittat dem på utsidan av garaget. Så länge de inte bosätter sig i min säng så är de mer än välkomna som KistaGrannar.

Både jag och Hull har ställt oss frågan; Vem har flyttat in på Jellingetorget?

Är det dags för renovering igen eller är det dags för något nytt litet ombyggnadsprojekt i närheten av Ärvingefältet?