Bli vän mer era grannar!

Senaste tiden har jag fått så mycket hjälp av flera av mina fina grannar. De vattnar blommorna när jag är borta, lånar ut sitt garagekort när jag själv inte hittar mitt eget och till och med tar ut och viker(!) min tvätt när mina kläder är färdigtorkade i tvättstugans torkskåp.

Hjärtliga kramar till er alla.
Ni är alla en del av KistaKärleken.

/KistaChic

Det röda återvinningshuset är inte längre rött; Väggpanelerna har plockats bort och kvar är bara en grå, trist vägg.

Men idag på eftermiddagen såg jag en målare som pustade upp dörrarna, så förhoppningsvis hittar väl även väggpanelerna tillbaka i ett återupprustat skick.

Vårstädningarna i kvarteret är avklarade och sommaren är mer än välkommen.

För några veckor sedan plockade jag in morgontidningen åt en granne medan han var bortrest. Tidningen stod vackert i korgen utanför lägenhetsdörren och jag fick mig lite extra trappstegsträning eftersom han inte bor på bottenvåningen.

Just nu har jag en utvärderingsprenumeration av en morgontidning. Jag ska läsa tidningen under ett par helgar och sedan tycka till om innehåll och utformning. Men förra helgen hade jag fortfarande inte fått någon tidning utanför dörren och det var inte förrän efterföljande måndag eftermiddag som jag hittade två tjocka tidningar intryckta i mitt lilla postfack i entrén.

Varför orkar inte tidningsutdelaren bära upp tidningarna i min port medan han gör det i en annan port på samma gata? Jag har svårt att tro att det skulle vara två olika utdelare här ute i Kistas utkant.

Igår fyllde KistaChic fyra år och det firades förstås med både pompa och ståt.

Kvällen inleddes med ett besök hos KistaStudenten i hennes nya och väldigt lilla studentlya på Ärvingevägen. Det var lite som att kliva in i min egen lägenhet fast i miniformat; köksbänk, badrumsinredning, garderober, handdag – allt kändes igen – men var intryckt på betydligt färre antal kvadratmeter.

Nere i entrén rådde det nästan undantagstillstånd bland post som inte hittat fram blandat med telefonkataloger och oönskad reklam.

Det här var bara en av flera kuvert- och pappersfyllda bänkar i entrén och vi hittade brev så såg ut att innehålla både lönebrev, bankpapper samt kallelser och information från landstinget.

Som avslutning, framåt halv tolv på kvällen, tog vi sen sällskap med KistaKärran och gick på orientalisk/persiskt disko på Restaurang Ocean i Akalla. Det var inte så jättemycket folk där men ändå tillräckligt för att vi skulle våga oss ut på dansgolvet.

Imorse hade KistaChic kunnat ta skridskorna till det nya jobbet. Gångvägen mellan t-bana och Ärvinge har under senaste tiden, medan jag själv spenderat tid på varmare bredgrader, polerats till en isgata. Nu på kvällen låg det lite sand och grus som hjälpte till men stegen hem blev ändå något trevande.

Och borta på stranden i förra veckan kom återigen reaktionen som bevisar att det på något sätt är självklart att jag som jobbar med ”data/it/internet” också ska bo i Kista. Vårt KistaRykte är vida omtalat; var svenskar än bor (Stockholm, Linköping, Blekinge) och rör sig (hemma eller lång borta) så kommer visst Kista alltid att i första hand vara förknippat med företagande och it – inte boende.

- Kista? Ja, men det är ju klart. Då har du nära till jobbet?

Oh, nej. Nytt jobb har jag visserligen, men fortfarande blir det t-bana in till stan på morgonen.

Kring nyår passerade jag miljöstationen och fascinerades över alla spännande kartonger som skvallrade om vad vi fått som julklappar i år; datorprylar, speltillbehör, leksakståg, hushållsapparater, värmeelement. Kartongvagnarna var mer än välfyllda och det hade redan börjat trilla ner lite på golvet.

Idag, nästan en vecka senare, är begreppet ”välfyllt” en underdrift.

Företaget jag arbetar på håller på att leta efter nya lokaler och standardkommentaren till mig på kontoret har länge varit att ”du KistaChic vill väl gärna att vi flyttar till Kista”. Varken Solnaborna, Täbybon, Västerhaningebon, Uppsalabo eller Ekeröbon har fått den kommentaren och även privat är det många jag träffar som frågar om jag jobbar i Kista också eftersom jag bor där.

Jag fick just den frågan senast idag från mäklarfirman* som förmedlade min lägenheten. Är det en outtalad regel att man måste jobba i Kista för att bo här?

* De ringde bara för att kolla om jag fortfarande trivs samt för att berätta att de alltid finns tillgängliga om jag eller mina grannar har frågor om bostäder, försäljningar etc och att de har några familjer som önskar köpa bostad i mitt område. Inte ett samtal jag förväntade mig 3½ år efter köpet.

En vän berättade idag helt lyriskt att nu äntligen hade hon fått tag i en studentlägenhet och om två månader flyttar hon till Ärvingevägen 14. Genast började vi prata om gemensamma promenader på Järvafältet och spontana fikabesök hos varandra. Även om jag har lärt känna många av mina grannar så blir det här första KistaGrannen som inte enbart känns som en granne. Så här skriver hon själv:

Du har sålt in Kista riktigt bra till mig. Nu är det upp till bevis! Hur som helst är jag jätteglad och önskar att jag fick flytta in redan idag.

Inför ventilationskontrollen skämdes jag faktiskt lite över mitt extremt äckliga köksfilter, men jag har helt enkelt inte lyckats dels ta mig till en affär som säljer fläktfilter, dels ta reda på vilken storlek ett filter i min köksfläkt ska ha.

Gissa om jag blev glad över att komma hem och hitta den är oväntade presenten på köksbänken. Vardagslycka är så lätt ibland. Tack kära förening och ventilationskontrollör.