Det hör ju till med lite snö så här i mitten av oktober. Men det försvinner ju snabbt och brukar sedan hålla sig borta till framåt jul.

Och ang. rånet hos Ärvinge Livs igår kväll så läste jag nu att rånare tydligen använde sig av en yxa. Känns väl inte helt smidigt att springa iväg med om man inte vill lämna kvar bevis på plats.

Hoppas oavsett inte skadorna blev allt för stora och att polishunden fick god jaktlycka. Ett par timmar senare verkade affären ha öppet som vanligt och all polisavspärrning hade också försvunnit.

I förra veckan noterade jag att ett par bitar av vägkanterna vid Ärvinge Torg fått ny rundning, uppenbarligen är det fler än jag som tycker att kanten är för hög. Själv tar jag nästan aldrig vägen via torget när jag cyklar utan väljer istället Igelbäcksgatan eller Kistagången/fältet.

Och så morgon därefter möttes jag av den här synen!

Hej lilla övergångsställe, välkommen till Ärvinge.

Ett par dagar senare dök det dessutom upp vägbulor på gatorna längre ner i Ärvinge – verkar visst ha varit många som kört för fort på våra smågator.

Förresten: KistaGänget har samling på Kafe Shai i kväll från 8-tiden – gör oss sällskap om ni har lust.

Jag gjorde ”high five”
med E på Kafé Shai
för om två veckor kommer taket
då kan man hänga sent på haket.

Med tanke på hur många kontorsarbetare jag möter på morgnarna på vägen från Ärvinge till tunnelbanan är det konstigt att det inte är särskilt många som känner igen mig och hälsar. För efter 4½ års näst intill dagligt pendlade är det nu, till slut, en Ärvingejobbare som jag nästan varje morgon både möter och säger hej till.

Å andra sidan kanske jag inte ska be om för mycket, om jag skulle säga hej till alla jag möter skulle det snart bli väldigt jobbigt att ta sig till tunnelbanan. Hej, hej, hej, hej, hej, hej, god morgon, hej, hej, hej, hej.

Det har ju hänt förut och nu var det visst ett helt år sedan sist. I går möttes jag i garaget av en väldigt sur och trumpen KistaKärra. Humöret var allt annat än positivt och han visade med en gång upp skadorna efter sin tredje våldtäkt i Kista; ett uppbrutet lås på förarsidan.

Tidigare gånger har de brytit upp låset på passagerarsidan men där gapade nu bara ett stort hål i lacken och på marken nedanför låg resterna av en låskolv. Än så länge kan jag låsa upp (men inte låsa) förardörren med nyckel men om det här ska fortsätta kommer KistaKärran att bli allt bökigare att låsa upp.

Denna gång tror jag dock inte att inbrottstjuvarna lyckades ta sig in – men å andra sidan finns det verkligen Ingenting att hämta. Högtalarna försvann redan för 1½ år sedan och nu finns det väl på sin höjd bara en kartbok från 90-talet, spolar- och kylvätska och ett litet första hjälpen-kit att plocka med sig. Är det verkligen värt att bryta sönder ett lås för?

Sista veckorna har jag varit extra kär i Kista men just den här helgen så är både jag och KistaKärran lite extra trumpna och sura. Och om ni framöver ser någon i garaget klättra in i sin bil via bakluckan – så är det bara KistaChic och KistaKärran som råkat ut för ett fjärde inbrottsförsök.

Suck.

Först dök det upp stick-grafitti.
Sedan kom post-it-klottret.
Och nu har även pärlklottret hittat till Kista och Ärvinge!

Jag har under eftermiddagen varit i Grönlandsparken och spanat in förberedelserna inför Kista Gate som precis har startat, jag tog till och med en liten sväng förbi workshopen om framtidens levande Kista; tankar om hur Kista skulle kunna se ut år 2030.

Grönlandsparken är jättemysig (det finns till och med kuddar utplacerade på bänkarna) och nu fortsätter kvällen med dansworkshops, konserter, uppträdanden, mat och mer trevligt…

Lyft på rumpan och kom hit!

Nu på torsdag är det minifestival i Grönlandsparken; Kista Gate. Det är första delen i en större plan som sträcker sig över flera år och torsdagseftermiddagen och -kvällen innehåller både musik (Golbang, Den flygande bokrullen m.fl.), rymdklotter, dans, mat, workshops, konst och en massa annat spännande. Många av de som närvarar och uppträder har dessutom en koppling till Kista.

Jag kommer absolut att hänga där under kvällen, det verkar jätteroligt. Kom gärna fram och hälsa om du tror du känner igen mig.

Imorse körde jag KistaKärran till akuten. Han har sedan en vecka tillbaka fått för sig att han inte alls är en enkel lite vanlig bil utan har uppgraderats till formel 1-världens vassaste vrålåk. Med betoning på VRÅL.

Det hade ju varit en sak om motorn blivit större, lacken putsats till och styrningen blivit mindre seg. Men KistaKärran tyckte tydligen det var viktigast att låta högt. Mycket högt. Jag känner mig som en ond KistaMamma som täpper till truten på honom nu, men jag måste ju tänka på grannarna och medtrafikanterna också…

Senaste veckorna har det blivit mycket KistaHäng med mitt KistaGäng. Förra veckan blev det en lång kväll på Kafé Shais uteservering och nu ikväll satt vi ute på en gård, rökte KistaShisha, lyssnade på musik och föråt oss totalt på tiger- och chokladkaka.

Sommaren hänger kvar i luften en stund till och KistaLivet är mycket gott.