När jag som liten flyttade från Rinkeby fick jag ett fotoalbum av min dagmamma Eva som ett minne av min tid hos henne och de barn jag lekte med då. Jättekul att ha kvar nu när det gått mer än 25 år sedan jag flyttade därifrån.

Tyvärr finns det inte med några bra utomhusbilder, det är mest bara inifrån lägenheten på Nybykroken. Den här bilden är från ett barnkalas med grannungarna då Maria fyllde år. Året var 1981.

Eftersom jag inte är särskilt sportintresserad så har det inte blivit mycket KistaSport hos KistaChic. Så för att jämna ut balansen så åkte jag och TenstaChic i söndags till Helenelund där AC Kista enligt info skulle spela en match inomhusfotboll. Väl på plats hittade vi ingen direkt öppen entré in i Helenelundshallen, enda vägen såg ut att vara via omklädningsrummen och det kanske hade blivit att få se lite för mycket utav Kista. Så vi stannade ute och spanade istället på vad som förmodligen var en utomhusmatch mellan Turebergs IF och FOC Farsta.

Citat från David Hellenius, tv-programmet Let’s Dance, tv4, fredagen 16:e februari, när han kommenterar Tobias Wallins dansklädsel:

Ingenting som man har på sig på ett kontor i Kista…

Klädseln kan ni se i filmklippet här

KistaKärran har antingen drabbats av höstförkylning eller gått i total strejk. Ut och köra med mig vill han i alla fall inte. Därför blev det ikväll kollektivtrafiken som tog mig till och från Tensta. Först buss 514 som snirklade sig söderut via Kymlingelänken in till Rinkeby och därefter Tensta Centrum, där jag hoppade av. Efter några timmars fika och pyssel fullbordades järvacirkeln med buss 517 som körde norra turen hemåt via Akalla och Husby innan vi kom fram till slutstationen Kista Centrum, där jag hoppade av.

Även om det fortfarande går betydligt snabbare att ta sig till Tensta med KistaKärran så var det glädjande smidigt med kollektivtrafik mellan Kista och Tensta. Jag brukar inte uppleva Stockholms tvärförbindelser som särskilt bra, men i det här fallet gör jag tummen upp – speciellt eftersom det finns flera olika turer och vägar att välja mellan.

Denna skylt hittade jag i Täby i förra helgen…
Någon på andra sidan Järvafältet som saknar ett ”T” månne?

På andra sidan Järvafältet har jag en kompis. TenstaChic flyttade till Tensta nu i somras och har självklart också börjat med att lämna elektroniska spår efter sig.

Den här bilden tog jag i en hiss i Tensta. Jag skulle högst upp i ett höghus – ett hus som bara har fyra (4!) våningar.

Min spontana tanke var att jag var tvungen att ange vilken lägenhet (lägenhetsnummer) jag skulle till istället för den mer vanliga varianten våningsplanet. Men efter lite knapptryckande insåg jag att hissen fungerar precis som vilken normal hiss som helst och att knapparna 5-9 inte fungerar alls.
(Eller så kanske knapparna tar mig till en hemlig plats i Tensta dit jag inte har tillträde.)

Anna som håller i Sthlmsbloggen inbjuder till bloggöl!

Plats: Söders Hjärta, Bellmansgatan 22b på Södermalm
Tid och dag: klockan 18 den 22 april.

Andra bloggar om bloggöl

(Jag har placerat min blogg i Kista på Bloggkartan.se)

Håkan Nessers kommande bok Människa utan hund (ISBN: 9100110353) utspelar sig visst i Kymlinge,

Och kanske, när man läser om handlingen, går det lite hand i hand med ryktena kring Kymlinge och spökstationen. En framtidsversion om vad som skulle kunna hända nä/omr det väl står hus och bostäder klara där.

December i Kymlinge. Medlemmarna i familjen Hermansson samlas för att fira 105-årsdagen – pappa Karl-Erik fyller 65, äldsta dottern Ebba 40.
Men ingenting blir som de tänkt sig. Natten före den stora bemärkelsedagen går Robert, sonen i familjen och ökändis efter sin insats i dokusåpan ”Fångarna på Koh Fuk”, ut på en promenad – och kommer aldrig tillbaka. Och nästa natt försvinner Ebbas son Henrik lika spårlöst.

Mer information hos Albert Bonniers förlag

Men igår kväll var jag in på re:orient på kägelbanan. Sprang då ihop med killen som gav mig en komplimang på t-banan för en månad sedan.

Annars är det generellt väldigt sällan jag över huvudtaget ser och känner igen min grannar utanför närmaste kvarteren. Inte ens på t-banan sker det särskilt ofta att jag ser någon som jag känner igen. Det måste helt enkelt bo så pass många människor här att de är för många att hålla koll på. Närmare 30 000 faktiskt.