Förra helgen hade KistaChic och KistaStudenten jobbat sent inne i stan och på väg hem blev vi hungriga. Så vi tog en sväng med KistaKärran till den omtalade RinkebyGrillen och slukade i oss var sin hamburgare.

Jag har varit där ett par gånger nu och det är precis en sånt här enkelt grillhak som jag saknar i Kista.

Nygrillat, gott och trevligt.
Och vid tidigare tillfällen har jag mitt i natten suttit och snackat om ditten och datten med andra matgäster. Inte direkt ett beteende som är normalt på de där ”vanliga” hamburgerkedjorna uppe vid Husby…

Här lämnar jag jobbdatorn för en timme och så hittar jag klotter när jag kommer tillbaka!

Jag jobbar ju inte i Kista så det var väldigt oväntat. Och nu spanar jag förstås på mina kollegor och funderar vem av dem det kan vara, eller vem som känner någon som känner någon som… (Bordsgrannen vägrar förstås skvallra om vem som ”smugit kring min dator”, men det ska jag nog få ur honom snart.)

KistaGrannen reagerade spontant med att fråga om jag sett filmen Fight Club… men så förvirrad kan jag väl inte vara. Jag har inte satt upp lapparna själv! Det borde jag kommit ihåg.

Igår fick vi en inbjudan i brevlådan, en inbjudan till det första spadtaget för ”nya E18″ mellan Kista och Hjulsta. Förutom spadtag bjuds det på överraskningar, kaffe, te och bullar samt musik med Golbang och Bamshad ”Bamselito” Mirlashari.

Kul att de gör något kul att en vanlig motorvägsombyggnad, men jag blir förstås lite putt på att det sker en vanlig fredag mitt på dagen mellan kl 12.00 och 15.00 – då jag själv sitter fast i jobb. Vilka är det som inbjudan riktar sig till?

Men broschyren känns ändå bra som en första info om att de längre fram i vår kommer att börja gräva och bygga om här utanför Ärvingen och KistaKärret.

Information finns även på vv.se/e18.

Imorse hade KistaChic kunnat ta skridskorna till det nya jobbet. Gångvägen mellan t-bana och Ärvinge har under senaste tiden, medan jag själv spenderat tid på varmare bredgrader, polerats till en isgata. Nu på kvällen låg det lite sand och grus som hjälpte till men stegen hem blev ändå något trevande.

Och borta på stranden i förra veckan kom återigen reaktionen som bevisar att det på något sätt är självklart att jag som jobbar med ”data/it/internet” också ska bo i Kista. Vårt KistaRykte är vida omtalat; var svenskar än bor (Stockholm, Linköping, Blekinge) och rör sig (hemma eller lång borta) så kommer visst Kista alltid att i första hand vara förknippat med företagande och it – inte boende.

- Kista? Ja, men det är ju klart. Då har du nära till jobbet?

Oh, nej. Nytt jobb har jag visserligen, men fortfarande blir det t-bana in till stan på morgonen.

Kista Världsmusikfestival började redan i förrgår men det är först idag som de riktigt stora konserterna drar igång. Själv hinner jag bara se coola Natacha Atlas ikväll (som inte ens framträder i Kista, utan på Kulturhuset inne i Stockholm city) men ett hett tips är annars konserterna på lördag kväll i kryptan hos Kista Kyrka.

Företaget jag arbetar på håller på att leta efter nya lokaler och standardkommentaren till mig på kontoret har länge varit att ”du KistaChic vill väl gärna att vi flyttar till Kista”. Varken Solnaborna, Täbybon, Västerhaningebon, Uppsalabo eller Ekeröbon har fått den kommentaren och även privat är det många jag träffar som frågar om jag jobbar i Kista också eftersom jag bor där.

Jag fick just den frågan senast idag från mäklarfirman* som förmedlade min lägenheten. Är det en outtalad regel att man måste jobba i Kista för att bo här?

* De ringde bara för att kolla om jag fortfarande trivs samt för att berätta att de alltid finns tillgängliga om jag eller mina grannar har frågor om bostäder, försäljningar etc och att de har några familjer som önskar köpa bostad i mitt område. Inte ett samtal jag förväntade mig 3½ år efter köpet.

Senaste året har jobbresorna blivit allt fler… Allt oftare drar KistaKärran och jag iväg till Arlanda tidigt på morgonen och vi har snutt på stammisplats på långtidsparkeringen nu.

Kista ligger tack och lov precis rätt för att flygresorna inte ska kännas allt för långa. Jag har ett personbästa på tre timmar från dörren i Kista till kontoret i Oslo – och då får man räkna med 40 minuter på enbart flytoget i Oslo! Och ack så skönt det är att sena kvällar kunna kliva in genom dörren hemma i Kista bara en halvtimme efter att planet har landat.

Min bror letar just nu väldigt aktivt efter en ny bostad, han går på lägenhetsvisningar hela tiden och nästan varje kväll får jag länkar till lediga lägenheter som han funderar på eller som bara är skrämmande exempel på hur han inte vill bo. Och det får mig förstås att fundera på vad jag själv skulle vilja ha om jag skulle flytta idag. Det finns ju så mycket att ta ställning till; planlösningar, priser, finns det parkeringsplats, är det en fin utsikt eller har grannarna mycket insyn, är det stambytt, nyrenoverat, parkett eller plastmatta, snygga väggfärger, renoveringsbehov och tusen andra smådetaljer.

Hela vintervåren har varit en massa spring fram och tillbaka för mig; jag har inte haft många kvällar hemma i bostaden och KistaLyan har mest varit ett övernattningsställe. Men nu har schemat precis börjat lugna ner sig, lyan har tinat upp efter vinterns kyla och min fina KistaHimmel är äntligen ljus om kvällarna. Visst kan man alltid önska sig några fler kvadratmetrar i vardagsrummet eller på balkongen men jag tror inte att jag får köpa loss enbart vardagsrummet från grannarna.

När vi häromkvällen rullade ut gräsmattan på balkongen och satt i kvällsskymmningen och rökte vattenpipa dök kärleken till hemmet upp igen. Kvällarna på balkongen är bara en av många saker som får mig att trivas i KistaLyan, och i Kista. Så medan min bror letar vidare stannar jag kvar där jag är.

Igår kväll stannade tunnelbanetåget vid Kymlinge station. Visserligen öppnades inte dörrarna så att vi vanliga människor kunde gå av men vi stod kvar tillräckligt länge för att ”de andra” kunde svepa av tåget innan vi åkte vidare mot Kista och Akalla.

En mer jordnära förklaring till stoppet finns hos SL.

Grattis till KistaKillen Behrang som skrivit manus till filmen ”Borta bra” som precis funnit pris för årets bästa novellfilm på Göteborgs Filmfestival.

Läs motiveringen Filmnyheterna.