Imorse hade KistaChic kunnat ta skridskorna till det nya jobbet. Gångvägen mellan t-bana och Ärvinge har under senaste tiden, medan jag själv spenderat tid på varmare bredgrader, polerats till en isgata. Nu på kvällen låg det lite sand och grus som hjälpte till men stegen hem blev ändå något trevande.

Och borta på stranden i förra veckan kom återigen reaktionen som bevisar att det på något sätt är självklart att jag som jobbar med ”data/it/internet” också ska bo i Kista. Vårt KistaRykte är vida omtalat; var svenskar än bor (Stockholm, Linköping, Blekinge) och rör sig (hemma eller lång borta) så kommer visst Kista alltid att i första hand vara förknippat med företagande och it – inte boende.

- Kista? Ja, men det är ju klart. Då har du nära till jobbet?

Oh, nej. Nytt jobb har jag visserligen, men fortfarande blir det t-bana in till stan på morgonen.

Kista Världsmusikfestival började redan i förrgår men det är först idag som de riktigt stora konserterna drar igång. Själv hinner jag bara se coola Natacha Atlas ikväll (som inte ens framträder i Kista, utan på Kulturhuset inne i Stockholm city) men ett hett tips är annars konserterna på lördag kväll i kryptan hos Kista Kyrka.

Företaget jag arbetar på håller på att leta efter nya lokaler och standardkommentaren till mig på kontoret har länge varit att ”du KistaChic vill väl gärna att vi flyttar till Kista”. Varken Solnaborna, Täbybon, Västerhaningebon, Uppsalabo eller Ekeröbon har fått den kommentaren och även privat är det många jag träffar som frågar om jag jobbar i Kista också eftersom jag bor där.

Jag fick just den frågan senast idag från mäklarfirman* som förmedlade min lägenheten. Är det en outtalad regel att man måste jobba i Kista för att bo här?

* De ringde bara för att kolla om jag fortfarande trivs samt för att berätta att de alltid finns tillgängliga om jag eller mina grannar har frågor om bostäder, försäljningar etc och att de har några familjer som önskar köpa bostad i mitt område. Inte ett samtal jag förväntade mig 3½ år efter köpet.

Senaste året har jobbresorna blivit allt fler… Allt oftare drar KistaKärran och jag iväg till Arlanda tidigt på morgonen och vi har snutt på stammisplats på långtidsparkeringen nu.

Kista ligger tack och lov precis rätt för att flygresorna inte ska kännas allt för långa. Jag har ett personbästa på tre timmar från dörren i Kista till kontoret i Oslo – och då får man räkna med 40 minuter på enbart flytoget i Oslo! Och ack så skönt det är att sena kvällar kunna kliva in genom dörren hemma i Kista bara en halvtimme efter att planet har landat.

Min bror letar just nu väldigt aktivt efter en ny bostad, han går på lägenhetsvisningar hela tiden och nästan varje kväll får jag länkar till lediga lägenheter som han funderar på eller som bara är skrämmande exempel på hur han inte vill bo. Och det får mig förstås att fundera på vad jag själv skulle vilja ha om jag skulle flytta idag. Det finns ju så mycket att ta ställning till; planlösningar, priser, finns det parkeringsplats, är det en fin utsikt eller har grannarna mycket insyn, är det stambytt, nyrenoverat, parkett eller plastmatta, snygga väggfärger, renoveringsbehov och tusen andra smådetaljer.

Hela vintervåren har varit en massa spring fram och tillbaka för mig; jag har inte haft många kvällar hemma i bostaden och KistaLyan har mest varit ett övernattningsställe. Men nu har schemat precis börjat lugna ner sig, lyan har tinat upp efter vinterns kyla och min fina KistaHimmel är äntligen ljus om kvällarna. Visst kan man alltid önska sig några fler kvadratmetrar i vardagsrummet eller på balkongen men jag tror inte att jag får köpa loss enbart vardagsrummet från grannarna.

När vi häromkvällen rullade ut gräsmattan på balkongen och satt i kvällsskymmningen och rökte vattenpipa dök kärleken till hemmet upp igen. Kvällarna på balkongen är bara en av många saker som får mig att trivas i KistaLyan, och i Kista. Så medan min bror letar vidare stannar jag kvar där jag är.

Igår kväll stannade tunnelbanetåget vid Kymlinge station. Visserligen öppnades inte dörrarna så att vi vanliga människor kunde gå av men vi stod kvar tillräckligt länge för att ”de andra” kunde svepa av tåget innan vi åkte vidare mot Kista och Akalla.

En mer jordnära förklaring till stoppet finns hos SL.

Grattis till KistaKillen Behrang som skrivit manus till filmen ”Borta bra” som precis funnit pris för årets bästa novellfilm på Göteborgs Filmfestival.

Läs motiveringen Filmnyheterna.

I helgen har jag varit på världsmusikfestivalen, både på en dansworkshop samt trippelkonserten i Kryptan.

Först ut var Anomie som spelade soft, intrumental musik inspirerad av folkmusik och jazz. Snyggt, välspelat och avkopplande.

Sen tog femmannabandet Maramas över och bjöd på en väldigt bred och något splittrad repertoar med inslag från alla möjliga länder. Värd att nämna är en läcker duo i kulning.

Sist ut för kvällen var Bahram Bajelan med gruppen Rumi och nu började det svänga ordentligt. De framförde persisk poesi med ”mer fokus på texten än på musiken”, men inte satt vi still i de på tok för obekäma bänkarna för det; tvärtom. Det blev slutligen stående ovationer och rop på extranummer. Det här gänget lyssnar jag gärna på igen.

I övrigt är Kista kyrkas Kryptan ett riktigt coolt ställe, som en liten hemlig amfiteater gömd under kyrkan och asfalten ovan. Och det blå ljuset som rörde sig i taket under konserterna måste både omnämnas och visas upp på bild.

Denna vecka pågår Kista Världsmusikfestival och till skillnad från tidigare år tycker jag att det mest pågår grejer utanför Kista. Bortsett från ett par skol- och ungdomskonserter samt en lockande helkväll i Kista Kyrkas krypta på lördag sker de stora konserterna i Göteborg och Västerås samt inne i Stockholm city.

I en intervju hos SvD säger initiativtagaren Mirlashari visserligen att de inte har en permanent scen, men jag hade hoppats på mer lokalförankring i området även om framträdanden och workshops inte sker här. Hur många av artisterna som framträder kommer till exempel från Kista?

Program hos Kista Världsmusikfestival
Program hos Kista-Rinkeby stadsdelsförvaltning (pdf)

I helgen är det Baazar – mångkulturella dagar på Skansen och en av banden som spelade idag var Kateking som visserligen spelar persisk musik men som huserar och repeterar i Husby.

De spelar även imorgon söndag kl 13.00 för de som hinner läsa och är nyfikna på deras musik.