… jag fortsätter med tillbakablickar ett tag till…

För ett år sedan hade jag alltså precis lagt mitt tre bud på lägenheten. Jag budade mot ett par som kändes väldigt försiktiga och långsamma. Budgivningen började redan dagen före, men ändå var det först idag som de hade vågat lägga sitt andra bud.

Framåt eftermiddagen fick jag dock det där glädjefulla samtalet om att de hade gett upp, att säljaren hade accepterat mitt sista bud och att lägenheten var min. Så idag för ett år sedan blev det bestämt; jag flyttar till Kista!

Sent igår kväll möttes jag av en svart katt i trapphuset. Han var inte alls intresserad av att gå ut utan sprang upp i trappen när jag kom in. Han såg inte heller ut att vara en utekatt, speciellt med tanke på vädret just nu. Han hade en liten bjällra kring halsen som plingade medan han sprang runt, men inget namn eller telefonnummer.

Ringde på hos de grannar som jag vet har bäst koll för att fråga om de visste vems det var men de kände inte alls igen katten. Och den familj som vi vet har katter verkade inte vara hemma.
Nu valde grannfamiljen att ta hand om honom under natten i alla fall, för spontant kändes det som om han hör hemma där i vår port. Men det var första gången jag sprang på ett husdjur i min port. Hoppas att den hittar hem.

Enligt undersökning som Metro beställt av Mäklarstatistik så är Kista näst billigast i Stockholms kommun. Sittpriset ligger på 11 276 kr/kvm, enda området som är billigare är Skärholmen med snitt på 10 064 kr/kvm.

Metro: 060116

På kartan ser Kista ut att ligga extremt långt bort, men det känns ju inte så när man sitter på t-banan. Tvärtom tycker jag att det tar längre tid att åka ut till Vantör eller Farsta än till Kista, men det hänger väl också ihop med var i stan i övrigt man oftast rör sig. Hur som helst; billigt är det – men dyrare kommer det att bli. Även i Kista – guldklimp säger jag!

Så här dags förra året, en kall men ljus söndagseftermiddag, parkerade jag och min vän bilen i gallerians p-hus och gick in på Helsingörsgatan där vi till slut hittade porten för dagens första lägenhetsvisning.

Det var en liten tvåa, helt omöblerad och rätt nedgången. Utsikt mot en gård men det var inte mycket ljus som hittade in, vi fick ett rätt mörkt intryck och även om den låg extremt nära gallerian kändes det inte som en lya att kasta sig över.

Vi gick vidare söder ut och hamnade i en stor, ljus och öppen tvåa på översta plan med liten altan i söderläge. Jättemysig, men med en mycket underlig hall och extremt litet badrum. Lägenheten var redan full med folk och mäklaren verkade känna hälften av dem sedan gammalt. Jag skrev upp mitt namn på intresselistan utan att göra några stående ovationer men insåg att budgivningen redan hade hunnit igång.

En av de fem visningarna hade vi redan sållat bort eftersom den låg längre norrut och vi skulle helt enkelt inte hinna dit utan att missa minst en av de andra visningarna. Så vi fortsatte söder ut, kunde gå rätt långsamt och spana på kvarteren och portarna. Man skulle kunna trott att det redan var vår, inte en snöflinga hade synts till på en vecka och solen sken. En skylt lurade in oss på en oplanerad visning av en femrummare, men vi kom inte längre än till dörren innan vi vände. Gick istället in genom porten tvärs över gatan och tog hissen upp två trappor. Vi var först på plats och vi möttes av ett behagligt lugn.

Jag stannade nästan hela visningstiden, ställde frågor, petade på skåpsdörrar, spanade på väggar och ut genom fönstret, tittade störögt på min kompis, stod och hängde lite lätt vid bardisken i köket, upptäckte golvvärmen i badrummet, spanade lite mer på skåpen, räknade antalet bredbandsuttag (de är rätt många) och kände ett begynnande habegär.

Visningen därefter kändes mer som något som bara skulle göras. Lägenheten var inrökt och tråkig, inte alls lika intressant även om den låg i samma nybyggda och trevliga kvarter.

På väg tillbaka mot gallerian och bilen sa min vän att om jag inte tänkte köpa lägenheten som vi båda fastnat för så tänkte hon göra det just bara för att den var så bra. Och jag hade redan bestämt mig för att komma tillbaka två dagar senare för andra visningstillfället.

För exakt ett år sedan satt jag hemma i vardagsrummet hos en kompis, förvirrad men ändå med gott mod om framtiden. Det var dags att inleda lägenhetsjakten och mitt nya söndagsnöje skulle bli lägenhetsvisningar. Vi lusläste alla lägenhetsannonser som just då fanns på nätet och vi hade en liten kravlista att utgå från.

- Två rum + kök
- Nära till T-bana
- Kök direkt i anslutning till vardagsrum, antingen via dörr eller öppen lösning (barkök).
- Litet sovrum. Man behöver inte mycket plats att sova på och det vore synd att slösa kvadratmeter på oanvänd sovyta.
- … och så den där lilla detaljen om ekonomi, dvs. jag skulle ha råd att köpa och bo.

Annars hade jag inga krav på var i storstan jag ville bo. Självklart vore det trevligt med en hel och fräsch lägenhet som inte krävde så mycket renovering, men det såg jag heller inte som ett hinder om jag i övrigt tyckte om lägenheten och kände ”hempotential”.

Jag hade tidigare i veckan börjat spana på annonserna, men just denna kväll skulle vi lägga upp planen så att vi under söndagen skulle hinna se så många lägenheter som möjligt. Det gällde att snabbt få upp en liten referensbas på vad jag ville och inte ville ha, ju fler lägenheter jag skulle hinna se desto mer säker skulle jag förmodligen känna mig när jag väl hittade rätt.

Det visade sig bli lätt. Med mina rätt hårda krav på planlösning gjorde att vi till slut satt med en lista på sex lägenheter med visningar på söndagen, och fem av dem visade sig ligga i Kista. Lyan i Bandhagen fick vi helt enkelt missa, och visningarna i Kista låg tidsmässigt som på ett pärlband.

Coola morsan drömde i höstas om att flytta till Kista Galleria.

Flytta till Kista, dottern och jag. Dela ett rum inneboende hos nån. 3000 kr.
Mat 2 x 70 kronor om dan på Food Court.

Kista ÄR jättetrevligt att bo i =) men food court varje dag? Låt gå för att det finns många restauranger där, men skulle man ändå inte tröttna..? Och så låter det ju så mycket i den lokalen, Kista Galleria är sannerligen inte ett tyst ställe.

Så här ståtlig var min julgran kring jul och nyår…

Men så tyckte han tydligen att han kunde självdö, så jag har redan inlett min julgransplundring. Och det är nog lika bra, för han tar upp väldigt mycket golvyta för att vara ”en liten gran”.

Och alla barr, alla dessa barr…

Nya leksaker måste testas, det här är resultatet av en ”höftskjutning” på väg hem i förrgår kväll. Upplogat vinterlandskap mitt i Ärvinge. Även suddiga bilder ger skön stämning.

Och idag gör jag tummen upp till våra snöröjnings- och sandningsansvariga.

Vid sidan om miljöstationen är vi några som har trampat upp en liten stig genom snön så att vi kan gena direkt in i porten. Där går ingen stor väg men lata som vi människodjur är så går vi genom snöhögarna trots att det är plogat, skottat och sandat på andra sidan miljöstationen.

Idag hade någon snäll själ sandat den upptrampade lilla stigen – härligt!