Det kan vara farligt att vara ute när mörkret har lagt sig – i alla fall i våra kvarter just nu…
Grunddräneringen håller på att bytas ut och hål har grävts ut kring husen, med tiden kommer de att fyllas igen också. Men så länge arbetet pågår gäller det att se sig för innan man skuttar ut genom portarna – trots att jag vet vad som är på gång blir jag ändå lika överraskad varje gång jag öppnar en dörr och möts av en avlång grop strax bredvid mig.

Nej, igår var det lugnt.
Först smet jag förbi en lägenhetsvisning som var misstänkt tyst, inte en sko fanns vid dörren som skvallrade om intressenter (Våga upptäcka Kista!). Synd, för jag tror det är en trevlig lägenhet.

Och ute på fältet fanns inte en kossa så långt ögat nådde. Däremot en informativ skylt, så någonstans finns det säkert några långluggade kor.

Passade dessutom på att ta en liten promenad i skogen bredvid beteshagen. Det var oväntat varmt ute trots den underbart friska höstluften. Härligt hur snabbt jag kan ta mig från högindustri till skogsgläntor.

Igår morse var inte lätt. Trots att jag ställde väckarklockan redan på åtta så visade den 8.55 när jag lyckades få upp ögonen. Och då var det inte så mycket mer att göra än att gå upp, dra på sig kläderna, hugga tag i de verktyg och ytterligare krafs jag skulle ha med mig och gå ut på gården för gårdsstädning. *gäsp*
Att inleda en lördag med sopning, städning, krattning, märkning av cyklar, grillning, en massa trevligt umgäng och sedan ytterligare lite städning tar faktiskt på krafterna. Hem igen till lägenheten först vid två på eftermiddagen där jag i princip däckade med en gång. Men nu är gården tillputsad, grannarna gladare och jag har lärt mig ytterligare några namn på de som bor i husen kring mig. Höger halsmandel är lite större än normalt, men det ska vi strax mota bort med en liter apelsinjuice.

Och för några dagar sedan tror jag minsann att jag såg tb…

Jag har nu upplevt livet i Kista under vinter, vår och sommar. Samma helg som jag flyttade in kom det riktigt stora snöovädret, precis när vi nästan trodde att vintern kanske redan var slut. Sedan fick jag en sakta vaknande vår och därefter en stundtals riktigt varm sommar. Och nu till slut har vi kommit till min favoritårstiden då jag själv alltid brukar vakna till liv. Det har blivit krispigt i luften, blåser lite försiktigt och jag har hittat en glipa vid min balkongdörr som inte ska bli långvarig. Kvällarna har blivit mörkare och inredningen modifieras till mer mysvänlig. Hösten påminner mig också om att en taklampa i vardagsrummet vore på sin plats om jag inte vill spendera hela hösten och vintern i ett suddigt mörker.

Hösten börjar nu och även om det är långt kvar till februari känns det som om min första Kistacirkel snart är sluten.

I skrivande stund har en polishelikopter cirkulerat över Ärvinge i snart en halvtimme. Alla grannarna spanar från balkonger och fönster och alla ställer vi oss nog samma fråga: vad har hänt?

Uppdatering 12.26
Polisbil står utanför och en polis har precis gått runt i kvarteret.
Spänningen stiger!

När jag flyttade in här bjöd mäklaren på en städning via ett städbolag. De skurade någorlunda rent även om de kanske inte var så där jättenoga och när de rapporterade till mig så fanns det noteringar om att rispan på balkongdörrsfönstret fanns där sedan tidigare.
Den har inte stört mig så där jättemycket, och definitivt inte tillräckligt för att ens komma på idén att byta ut glaset. Riktigt synlig blir den dessutom bara då det regnar.

Men så nu idag var jag ut och petade lite på den och insåg att det inte alls är en rispa utan en rand av gummi eller liknande, som om något dragits mot fönstret och lämnat spår – ungefär som med ett suddgummi. Tog jag bara i lite fick jag bort det – så fram med skursvamp och lite såpa och tre minuter senare var det borta.

Så fönstret är efter sju månader rispfritt och återigen säger jag till mig själv: lita inte på andra, undersök alltid själv!

Vi hade väl förväntat oss lite mer än en liten hög med träpallar ute på gräsmattan. Nå, det lär väl komma mer… Byggarbetare brukar inte direkt passera obemärkta.

Idag är det alltså meningen att byggarbetare ska flytta in på området och börja härja bland hussocklarna. Ingen syntes vid åttatiden imorse när jag trampade hemifrån, men de kanske tog en lugn måndag. Ska bli spännande att följa arbetet och se om de håller sitt väldigt löst planerade tidschema.

Jag hoppas att jag ska vara generellt oberörd av eventuellt omak eftersom jag inte bor på bottenplan, men det lär bli stökigt på gårdar och gator under hösten.

Mitt sovrum blev otroligt snyggt i sin nya väggfärg, men när jag igår hängde upp gardinerna igen insåg jag att de skar sig rejält mot väggarna. Det blir till att börja leta efter nya gardiner helt enkelt. Inget gott som inte för något ”ont” med sig – det är ju så tråkigt att pyssla med inredning. ;)

Under en kort tid så gnisslade min lägenhetsdörr något så helt otroligt mycket när man öppnade den. Så där att man var tvungen att öppna den extra långsamt bara för att inte få panik över det hemska ljudet.

Men så lyckades jag till slut släpa hem en liten flaska olja för att få slut på eländet vilket fick bort det hemska ljudet med en gång.
Jag själv både tror och förbereder mig fortfarande på att det ska låta hemskt när jag öppnar och stänger dörren trots att ljudet har varit borta mer än en vecka nu – underligt hur snabbt man vänjer sig vid mindre trevliga detaljer.