Jag har inte möjlighet att ta med mig KistaKärran till jobbet och det finns inga vänner har stora tomter i närheten som jag kan ställa bilen hos.

Självklart vill man ju hjälpa till att få ett rent garage, för det är sannerligen en av de dammigaste garage jag har sett (privata villagarage exkluderat). Bilen min är mer grå än vit just nu.

Planen var att ringa Ljungberggruppen och höra om det går bra att ställa sig på garagetaket, men det har jag förstås inte hunnit och de har till skillnad från mig redan gått från jobbet.

Jag trillar säkert på en lösning, annars får väl bilstackaren stå kvar och irritera städbolaget.

Som att gå över ån efter vatten…
Nej, men allvarligt. Varför ville de att jag skulle åka ända ut till Vallentuna när jag har en ”bilprovningsstation” betydligt närmare – i Sollentuna, bara tio minuter bort? De måste ju ha skämtat med mig och självklart bokade jag om tiden så att den blev just hos Bilprovningen i Sollentuna.

Det gick busenkelt att ta sig hem trots krångel med t-banan. En minut fick vi vänta vid t-centralen innan Akalla-tåget kom, och även om det var betydligt mer folk än vanligt eftersom Hjulstatågen bara gick från Västra skogen så fick både jag och kollegan sittplatser.

Men idag är tydligen en händelserik dag (med en massa blogginlägg som följd), för när jag kom hem till garaget efter kvällsaktiviteten ”storhandla” mötte jag en brandman vid garageporten. Någons bil hade tydligen aktiverat ett brandlarm, men jag varken såg eller kände röken av någon eld medan jag själv stod i totalmörker (!) och krånglad ur matkassarna ut baksätet på KistaKärran. (Först lagom till att jag hade stängt och lås bilen behagade takbelysningen komma igång.)

Och när jag gick, gick även brandmannen.
Hej då, brandmannen. Tack för utryckningen.

Så har lilla bilen äntligen fått flytta med mig och det är nog första gången under hela dess livstid som den har fått port och tak att husera inom. Och det är väl lillbilen värd så otroligt mycket som den ställt upp för mig under alla våra år tillsammans.

Här bakom bor nu lilla ”KistaKärra”!

Nu har jag fått garageplats. Efter ett helt års kötid (+ 2 månader). På tisdag får jag passerkort och sedan är det bara bilen som ska hämtas tillbaka från där den har varit senaste året…

Så nu står jag här och kliar mig i huvudet… jag har ju vant mig av med att inte ha bil. Så pass mycket att jag till och med har funderat på att helt ge upp min lilla skrutt.
Men så plötsligt står jag först i parkeringskön och en plats kan bli min. Men är det verkligen värt 560 kr/mån? Visserligen har jag saknat bilen några gånger den senaste tiden och med bil kan jag lättare svepa runt i Stockholm med omnejd för att hälsa på vänner (vilket jag lovat mig själv att göra oftare i år) och kanske bara därför borde jag ta den här p-platsen. Det är nog dags att gå hem och räkna lite mer på ekonomin…

Men 560 kr/månaden! Det gör ont.

Så här ser det ut just precis nu på stora vägen utanför mitt hus…. (dvs. NU som nu när du läser, inte när jag skriver.)

Hos Trafiken.nu kan man kolla in trafikläget på vägar runt om i Stockholm och det finns tre kameror i Kista som uppdateras var femte minut – varav en på Kymlingelänken riktad mot Rinkeby.

Besök Kymlingelänken hos Trafiken.nu

Jag borde verkligen ta itu med parkeringsplatsproblemet. Nu har jag snart bott här i ett halvår och fortfarande står min stackars lilla bil på mina föräldrars tomt i en annan del av stan. Det uppmuntrar inte direkt till användning.

I försig har jag ett par halvtips som ska undersökas, men det känns trögjobbat.

Sedan sist har jag i för sig blivit erbjuden en parkeringsplats, men det i andra änden av industriområdet. 450 kr/mån för en p-plats nästan en halvtimmes promenad bort känns som för mycket pengar. Ja, och förstås för långt bort.

Efterlysningen hos Eniro Köp&Sälj gav ingenting, för jag kan tänka mig att hyra p-plats privat för enstaka månader också…
Du hör väl av dig om du har en oanvänd p-plats i området? Alla tips är välkomna.

Igår kväll när jag var på väg att gå och lägga mig såg jag plötsligt en bil åka förbi på gräsmattan(!) ut mot Järvafältet. Jag han knappt reagera förrän baklyktorna hade försvunnit bakom en buske, men det får mig ju att undra vad som egentligen händer där ute på fältet nattetid.

Veckans lokaltidning handlade om inbrott i bilar, och att Kista är en av de mest drabbade områdena. Garage med dålig insyn anses vara en av orsakerna. Gallerian i sig lockar förstås mest, och som jag nämnde tidigare – det är bärbara datorer som blir stulna vid inbrotten.

Återigen kan jag inte låta bli att förundra mig: 159 personer var inte bara dumma nog att lämna sin bärbara dator i bilen förra året. Dessutom lyckades tjuvar ta sig in i just i deras bil. Är det bara it-nötter som jobbar i de här kvarteren?

Och jag kan inte ens få tag i en lagom bra parkeringsplats. Hur svårt kan det vara att få en ynka lite ruta att stå på, min bil vill ändå inte en kotte ha, och tom på värdesaker kan jag garantera er att den är.