Blomspråk och egna priser
fredag 25 augusti 2006 kl 15:27Jag är verkligen inte van vid att, i Sverige, själv få bestämma vad jag vill betala för en vara.
Imorse stannade jag till vid det nedflyttade blomsterståndet under t-banan och köpte två blommor. Killarna där nere kan inte svenska, vilket jag förstod först efter att jag hade stått och fört en monolog ett tag. Så var beredda på att plocka fram engelskakunskaperna när ni ska handla blommor eller frukt, engelska fungerar utmärkt. En av dem har bara varit i Sverige i ett par månader och har inte hunnit lära sig svenska tillräckligt bra än.
Jag fick själv bestämma hur mycket jag ville betala för mina blommor och jag la inte mitt startbud direkt lågt som man ska göra vid en prutsituation – och med tanke på att det inte blev någon förhandling betalade jag förmodligen mer än de själva hade hoppats på. Å andra sidan var det inte heller dyrt och de packade in dem precis perfekt för att passa dagens blomuppdrag. Jättesnyggt i all sin enkelhet.
På köpet fick jag dessutom en trevlig pratstund och många leenden och skratt. Finns nog inte ett bättre sätt att börja dagen på.
Blommorna jag köpte hann jag inte fotografera för publicering här eftersom de är födelsedagsblommor som redan har levererats till födelsedagsbarnet.
fredag 25 augusti 2006 kl 19:58
Det är en annan känsla vid Ärvingeutgången till gallerian nu när det är en massa stånd där. Jag är odelat positiv, även om jag varken köper frukt eller växter särskilt ofta.
Annars ber jag alla som bor i Ärvinge och läser detta typ nu att titta ut och se vilken skön atmosfär det är ute. Dimma. I love.
lördag 26 augusti 2006 kl 0:56
Ja, visst är det lite roligare där nere nu. =)
Och ang. dimman. Jag reflekterade precis över samma sak nu när jag cyklade hem. Går det ens att beskriva atmosfären av dimma med andra ord än ”I love”?!