För ett par dagar sedan fick jag möjligheten att besöka Ärvinge Krog. Restaurangen är normalt en lunchrestaurang men nu hade de specialöppet för ett möte. Förutom att lokalen kändes både fräsch och trevlig så blev jag positivt överraskad av smörgåstårtan som serverades. Otippat god, och det kommer från en som normalt inte är särskilt förtjust i just smörgåstårta. En liten guldstjärna i kanten för det.

Ärvinge Krog – Bild från http://www.stockholmsforetagskrogar.se/

Gå på bio i Kista är inte en direkt mysig upplevelse. Maken till tråkig entré är svår att hitta och jag tror att man förlorar mycket biobesök och trivsel enbart på att entrén både känns ful och stökig.

Biljettkassorna känns inträngda mellan popcorn och godis, och på grund av den öppna lokalen blir det svårt att höra kassören när hon står och mummlar bakom disk. Och självplocksavdelningen av godis, läsk och popcorn är förstås precis så ostädad och grisig som den blir av självplock. Vi bryr oss inte ens om att mingla en stund innan vi går in i biosalongen, och det enbart för att det inte finns någonting som inbjuder till det. Tvärtom.

Nu gick vi iförsig på bio en söndag, men ska det verkligen vara så öde? Totalt var vi sex personer i salongen och fyra av dem var hysteriskt skrattande, högljudda och sms-skickande tonårsflickor. Halvägs in i filmen fick vi till och med be dem hålla käften – och hur ofta händer det i en snutt på tom biosalong? Salongerna i övrigt är klassiska SF-salonger med helt ok både stolar och bioduk, och filmutbudet verkar både stort och varierat.
Men som vanligt aningen hög volym på ljudet. (Varför tror de att vi besökare är totalt döva? Speciellt på utländska filmer där vi ändå har text som stöd.)

Så även om jag bara varit på väldigt kort besök i Heron City så tror jag att Kista har mycket att lära därifrån. För om jag ska gå tillbaka till Kista-bion är det enbart för att se en film och sen gå därifrån – verkligen ingenting mer.

I fredags provade jag en ny väg från t-banan och hittade denna trevliga lilla cykelväg som leder rakt genom bostadsområdet. Visst ser det trevligare ut än både parkeringar och tråkiga företagshus. Lite småguppig utan att vara jobbig, nästan som en väldigt snäll berg-och-dal-bana.
Och nog känns det som om det går liiite fortare också, men ska prova den åt andra hållet någon gång också.

Misshandel en t-banestation bort inatt.
http://expressen.se/index.jsp?a=281051

Jag gillar egentligen inte att skriva in sånt här, men det är lika viktigt som de fina bitarna med Kista. Och jag lovar att det ska finnas plats för goda nyheter hos KistaChic också.

Ja, nu skrivs det mycket om alla de nya lågprisaffärerna som ska öppnas runt om i Stockholmsområdet, och tydligen är det tre sådana på gång i Kista. Ser fram emot lite mer blandat utbud.
Jag har iförsig ännu inte lyckats testa alla butiker i området, men ett par till skadar väl inte. Dessutom har alla butiker och kedjor sina olika fördelar. Förra helgen lämnade jag t.ex. ICA i protest eftersom de inte har någon fiskdisk. Men sen fick jag ändå krypa tillbaka dit när jag handlat klart på coop för att komplettera med avioriris och färska fikon.

Statistiken säger att det bor 30 000 människor i Kista. Det är lika många som det bor i kommunen Falkenberg kom vi fram till på jobbet häromdagen.

Allt eftersom snön har försvunnit har området vaknat till liv. Igår kväll upptäckte jag till exempel att den underliga lilla stenstatyn vid kvarterstorget, som tidigare bara sett ut som en underlig sten med stållock, nu har förvandlats till en söt lite porlande fontän. Och utanför Kista Entré, under t-banebron, finns det också lite vatten i dammliknande anläggning där förut mest sett ut som en byggarbetsplats.

Trevligt.

På grund av trevlig och något utdragen middag hann vi aldrig bort till närmsta Valborgselden. Dock såg vi ett färgsprakande fyrverkeri över den eld som skulle brinna i västra kanten av Kista utmed Järvafältet. Lite längre bort från Rinkebyhållet dök det också upp lite fyrverkerier och vi själva tjoade rätt gott från min lilla balkong.
Trevlig Valborg kan man summera – trots att jag aldrig fick se någon eld.

Och ”Truddan” är fortfarande en plats som jag inte känner till.