Det smyger sig på och plötsligt så inser jag att balkongen grott igen, i år igen; Balkongmöglet och de enstaka lavarna är envisa.

Så en hel dag för någon vecka sedan spenderade jag med att tvätta, skölja, skrubba, byta vatten, tvätta, byta vatten, tvätta, tvätta, byta vatten, skrubba och så vidare. Det kändes som om det gröna aldrig ville försvinna men sakta sakta bytte balkongväggarna slutligen färg tillbaka den ljusgula de egentligen är.

Inte bara är det en utmaning att tvätta rent utan att drälla ner allt för mycket på grannen nedanför, men hur göra med utsidorna som är lika gröna de? Jag försökte hänga lite över balkongkanten men mina långa armar till trots når jag inte hela vägen.

Förra året såg jag en granne attackera problemet med högtrycksspruta, men det fungerade bara för att balkongen dels bara låg en trappa upp, dels inte har någon annans uteplats eller annat under.

Hur gör ni andra ÄrvingeGrannar. Kan ju inte bara vara min balkong som beter sig så här…

Jag har ingen aaaaaning om vad den här prylen är eller vad den kommer från. Men igår hittade jag den på mitt balkonggolv… Och eftersom jag bor högst upp undrar jag förstås hur den har hittat dit.

Någon som saknar den?

Senaste trendrapporten inför sommaren:
Gräset ska vara blått i år!

När jag julaftonskvällen kom hem från heldag hos mina föräldrar hittade jag en lapp fastsatt i dörren innehållande en efterlysning av ett modellflygplan.

Något flygplan fanns dock inte på min balkong så förhoppningsvis hittade avsändaren den hos någon annan.

KistaGrannarna fick sig precis ett gott skratt.

Jag har i eftermiddag suttit på varma balkongen och skrivit på ett brev. Varje gång jag lämnat balkongen har jag lagt brevbladen under allehanda tyngder men tydligen räckte det inte till. Helt plötsligt såg jag alla bladen spridda över balkonggolvet – bortsett från blad tre.
KistaChic: Neeeeeej

Mycket retligt låg det på golvet på balkong under mig. Jag rusande ner och ringde på dörren men den nyinflyttade (!) grannen verkade inte vara hemma och öppnade inte. Uppfinnar-Jocke inom mig plockade fram snöre, dubbelhäftande tejp och lite annat mysko för att se om jag möjligtvis kunde få tag i pappersuslingen från ovan. Mycket roande scenario (och KistaGrannarna nedanför sprang med en gång in för att hämta kameran).
Men lagom till att jag började fira ner snöre så dök förstås den nyinflyttade grannen upp på sin balkong och undrade vad jag pysslade med.

Nu är brevblad nr 3 tillbaka bland sina syskon, jag har fått träffa och hälsa på min alla mest nyinflyttade granne (han måste undra vad det är för kuf som bor ovanför honom) samt att KistaGrannarna på gården fick sig ett skratt (dock hann de inte ta någon bild – hurray!). En helt normal dag i Kista.

I helgen roade jag mig med att kantklippa min nya gräsmatta med kökssaxen. Visst är jag ambitiös.

Före- och efterbild