Vårregnet faller över en helt vanlig gatan i Ärvinge, Kista på en helt vanlig söndag…

Eller?

Inte bara går klockan på Kunskapsgymnasiets fasad en si så där nio timmar efter (bilden togs halv fem på eftermiddagen); Den har under flera månader envist hävdat att det är -57 grader kallt ute.

Köldrekord?

Nu när hösten börjar småpraktisera som vinter kan det på morgonen bli halt på gångvägen mellan hem och tunnelbana. Så även om det var första gången sedan jag flyttade hit så är det läge att utfärda en liten varning/påminnelse – och då mest till mig själv; Även små isfläckar kan stjälpa en KistaChic.

aj

Bilden nedan är visserligen redan mer än en vecka gammal, men visst är hösten vacker även mitt i natten.

Ärvinge, Kista. 28 okt kl 02.02.

Just nu faller höstens första snö över Kista, och marken och taken utanför har blivit vita.

Undrar om snön får ligga kvar till imorgon bitti eller om det hinner töa bort.

Luften står helt stilla i Ärvinge och allt är bara kvavt kvavt kvavt. Alldeles nyss dök det upp ett oväntat och kanske inte helt uppskattat besök. Han gjorde husesyn ett antal gånger innan jag till slut kunde fösa ut honom igen. Hej då.

En och annan fluga har man väl som hyresgäst så här års, men den här krabaten var på tok för stor för att få checka in på pensionat Chic.

Jag tog blåa linjen hem mot Kista strax efter tio igår kväll…
… och fick stå upp hela vägen!

Det var länge sedan jag såg så mycket folk på blåa linjen utanför ordinarie rusningstid, inte ens då brukar jag bli utan sittplats.

Även om vintersäsongens sista snö alltid brukar falla i början av april blev jag ändå ställd av att imorse vakna till den här synen.

Burr vad kallt och grått.

Hjälper ni mig att skrika bort vintern? Nu vill jag ha mycket värme och sol.

Snön töar undan i en rasande fart just nu och på vägen till tunnelbanan i morse hittade jag en massa gröna små skott i en rabatt mitt bland en massa cigarettfimpar.

I dessa vintertider blir Kista Science Tower desto ståtligare. Under sommarhalvåret ägnar jag den knappt en blick men nu när det är mörkare ute blir ljuset från tornet så mycket mäktigare. Som ett fyrtorn eller ljuskastare känns tornet alltid närvarande, lite som en totempåle man känner sig trygg och hemma vid.

Igår kväll talade den dessutom till mig, för första gången sedan jag flyttade hit fick jag höra tornet tjuta riktigt ordentligt. Tidigare har jag bara misstänkt mig höra det men igår var det ingen tvekan om saken.

Fyrtorn, totempåle och siren på samma gång. Människor borde vallfärda hit.