Javisst gäller högerregeln i den aktuella korsningen.
Finns det inga vägmärken så gäller högerregeln, Torshamnsgatan borde vara huvudled liksom även Danmarksgatan.

Man kan hoppas att väghållaren tar sig en funderare på detta eftersom alla tjänar på att ha en klar och tydlig skylting på våra vägar. Tyvärr så är det väldigt dålig skyltning runt E18 och Kymlingelänken vilket medför onödiga omvägar för bilister som inte känner till hur man kör till Kista. Tillbuden är många och miljön far på sikt illa och det vill vi inte ha. Området är ett provisorium och man hoppas att allt flyter bättre när detta ofantliga vägbygge är färdigt. Lite målarfärg i körfälten kostar inte mycket.

Kör med hänsyn omsorg och varsamhet. Trafikens grundregel.
Önskar Thomas

Jag hade nästa gett upp när jag -till slut – hittade en liten liten trave mjöl i andra änden av butiken, ni vet i den där sluttande gången där de där udda varorna lite styvsysterligt verkar hamna.

Det är uppenbarligen ris som gäller i Kista, iaf på grossen. (Fanns fler rissorter/märken att välja på än jag fick plats med på bilden.)

I flera år nu har vi fått såna där sorgliga blickar som ifrågasatt varför jag envisas med att hålla honom i liv och på besiktningen har mottagandet dels varit uppmuntrande (”kör honom så länge du kan, det är en pärla”), dels gliringar om hur rosten spritt sig allt mer och att jag nog borde överväga en ny bil. Men han har alltid, om än med mindre anmärkningar, tagit sig genom besiktningen. Men så i höstas genomgick han en bypass (ny bränslepump) och där någonstans insåg jag att de där räknade dagarna nog var rätt få.

Ni vet hur det är, han verkade både glad och frisk, rullade piggt fram på vägarna och verkade komma bra överens med de andra KistaBilarna i garaget. Inte kan man göra sig av med en sån skön och glad bil. Dessutom har vi som sagt hängt ihop länge, ända sedan just 1988, och det var i KistaKärran jag till och med lärde mig köra bil. Vi har varit på fester, slirat i snö och is, gjort akututryckningar mitt i natten, pendlat till vänner och föräldrar, vikarierat som taxi och mycket mer. KistaKärran har på egen hand dessutom haft några drabbningar med de icke välkomna gästerna i garaget, inga våldsamma diskussioner men de gav honom ändå ärr han bar med sig ända tills nu.

Vi har huserat tillsammans i Kista i sju år nu och det är med visst vemod och en massa sorg som jag accepterat slutet och hans önskan om en sista vila.

KistaKärran har checkat ut från Kista.
KistaKärran finns inte mer.

På garageplatsen står nu den nya bekantskapen AkallaKärran som redan ett tag jobbat på att axla KistaKärrans gamla roll – och vi kommer rätt bra överens. Han verkar också tycka det är rätt kul att ha fått flytta tillbaka till sitt barndomsområde eftersom just Akalla står som födelseort i passet. Tillsammans har vi även hunnit med några KistaÄventyr, bland annat en spontaninsats som varningsblinkers åt en kvinna som tidigare i vintras, ensam i mörket, hade råkat irra sig ut på motorvägen.

Det är en ny bilepok som tagit vid, men KistaKärran kommer alltid att finnas med som ett minne av en kär vän.

Kanske dags att tillkalla högre makter?
Kan vi inte alla säga något snällt till porten nästa gång vi passerar så kanske den blir på bättre humör.

Så dagen började med ett samtal till Kista Gallerias telefonväxel och orden ”Ni har en brinnande papperskorg”.

För mer organiserad eldlek ikväll så kan ni ta er till Akallarondellen bakom McDonalds eller Kungsträdgården inne i stan.

En KistaVecka kan inte börja bättre än så här.

… och visst kan man väl även ana sig till små knoppar på träd och buskar.

För er som vill fira våren lite extra i Kista så blir det Norouz-firande imorgon kväll vid Akallarondellen och McDonalds, från ca kl 18. Musik, sång, dans, hoppa över eld, mat och mingel!

Månen ser puttigt ut på bild men vinner överlägset i verkligheten.

Lise & Otto är ett nyskrivet drama om forskarna Lise Meitner och Otto Hahn som denna veckas spelas på två olika platser i Kista – samtidigt. Otto och ena halvan av publiken sitter i Kista Science Tower medan Lise och andra halvan av publiken sitter på Edvard Griegsgången 16 i Husby. Och sedan läggs allt ihop via kameror, mikrofoner, förinspelade filmer, filmdukar, musik, gröna skärmar och en hel del teknisk fingerfärdighet.

Och det fungerar!
Trots förvarning från produktionsledningen om riskerna för tekniskt fel så flöt föreställningen på utan större missar. Låt gå för att bild och ljud inte var perfekt synkad på stora bildskärmen när båda skådespelarna var i bild tillsammans – men det gjorde inget. Jag slukades helt upp i dramat som handlade om Otto och Lises forskning kring kärnklyvning, om hur de brevledes höll kontakt då andra världskriget tvingade Lise att migrera till Sverige, om svartsjuka, Nobelpriset och en hel ocean av trasiga känslor.

Det är främst känslan av en bra historia som jag bär med mig därifrån och det är ett gott betyg på ett bra produktion, både från regissör, manusförfattare, skådisar och alla andra som varit del i både förproduktion och väl på plats.

Sista speldag är imorgon lunch. Ta dig till någon av spelplatserna om du kan.

Fler bilder hittade jag på Flickr.
Reportage hos SVT.