Persiska restauranger finns det många av här kring Järvafältet och igår ringde Blomsterskjortan och meddelade att det skulle bli lunchbesök på det senaste tillskottet; Restaurang Bibi i Akalla.

Sagt och gjort hoppade jag in i Akallakärran och letade mig genom åkrarna ut till Hägerstalunds Gård där jag mötte upp Blomsterskjortan och ännu en gemensam kompis.

Maten var både god och prisvärd, och servicen avslappnad men bra. Bra väder igår dessutom så vi satt utomhus men inomhus lever den svenska värdshusstilen kvar och förutom maten så var det bara några äldre fotografier på väggarna som skvallrade om att vi hade kommit till en persisk restaurang.

Efter mat förflyttade vi oss till en utomhuslounge där vi blev bortskämda med te, kaffe och vattenpipa.

Lite häftigt med alla dessa små gårdar och värdshus som ligger runt om i Järvaområdet; Fint att det finns folk som tar hand om dem. Och vi andra kan ju supporta genom att faktiskt åka tid! (Något jag själv inte alls är bra på att göra.)

Det smyger sig på och plötsligt så inser jag att balkongen grott igen, i år igen; Balkongmöglet och de enstaka lavarna är envisa.

Så en hel dag för någon vecka sedan spenderade jag med att tvätta, skölja, skrubba, byta vatten, tvätta, byta vatten, tvätta, tvätta, byta vatten, skrubba och så vidare. Det kändes som om det gröna aldrig ville försvinna men sakta sakta bytte balkongväggarna slutligen färg tillbaka den ljusgula de egentligen är.

Inte bara är det en utmaning att tvätta rent utan att drälla ner allt för mycket på grannen nedanför, men hur göra med utsidorna som är lika gröna de? Jag försökte hänga lite över balkongkanten men mina långa armar till trots når jag inte hela vägen.

Förra året såg jag en granne attackera problemet med högtrycksspruta, men det fungerade bara för att balkongen dels bara låg en trappa upp, dels inte har någon annans uteplats eller annat under.

Hur gör ni andra ÄrvingeGrannar. Kan ju inte bara vara min balkong som beter sig så här…

Eftersom min frisör sedan många många många år tillbaka har gått på ett helt års mammaledighet står jag inför ett dilemma; Vem ska tygla min spretiga och bångstyriga (ickeexisterande) lockar?

Jag har dock antagit utmaningen med gott humör och ser det som ett KistaProjekt: Kistas bästa frisörer!

Men då är jag i behov av er hjälp; Vilka ska jag testa? Vilka kvalificerar sig? Vem klarar av att ge mig en snygg men funktionell frisyr som håller sig längre än ett dygn?

Jag fokuserar mer på en riktigt bra klippning framför snygg fön som jag ändå aldrig kan göra om hemma. Jag vill inte bara gå in på slumpmässig salong utan det är ni som får solla ut guldklimparna från resten. Och jag vill inte heller bara ha salongnamn med motivering ”bra” utan även namn på aktuell frisör och varför han/hon är bäst och värd att prova.

Låt höra, gör reklam, höj dem till skyarna, stämm upp i hyllningskör, ge mig en matnyttig lista på KistaFrisörer!

(”Kista” gäller f.ö. den formella stadsdelshalvan, d.v.s. hela vägen från södra Ärvinge upp till norra Akalla.)

Järvafältet är en idyll på många sätt och en solig eftermiddag förra veckan tog jag med en KistaKompis ut på promenad.

Vid en kulle i närheten av Ärvinge Bollplan såg vi hur det liksom ångade ur marken och vi klev nyfikna fram till gallret i marken för att spana på vad det var. Långt nere under marken hörde vi hur vatten porlade…

….och sen slog den till.

Stanken!

Den fruktansvärda kloakstanken, som fick oss båda att ylande kasta oss bakåt och febrilt vifta framför ansiktet.

Vi skyndade bortåt men fick inte bort stanken som satt sig i näsorna. Livet lättade först efter att vi båda sniffat djupt i den medhavda godispåsen med marshmallows. Syntetisk vanilj går lätt före kloak.

Jag passade även på med en kortversion av konstvandring och visade upp den nedgrävda bebisen som numera är en ökänd klassiker. Men tror jag även fått in en ny kandidat på konstvandringslistan; Vad sägs om denna underliga lekparkslarv med skor på fötterna och knölar på ryggen.