När SR Metropol gästade Kista tidigare i höstas fick en av programledarna uppdraget att bland annat ta en bild på en kista i Kista. Han gick bet på det.
Jag däremot sprang pÃ¥ en för nÃ¥gra veckor sedan – ja en kista i Kista.
Den stÃ¥r förstÃ¥s i ett hörn av Kista Kyrkas krypta. Självklar plats om man tänker efter men ändÃ¥ sÃ¥ oväntat och överraskande när vi ”hittade” den gömd bakom ett draperi.
Jodå, den är tom. (Eftersom den stod där i samband med en konsertkväll ansåg jag att man orimligtvis skulle ha lämnat kvar en död kropp i den och tog mig friheten att lyfta lite på locket.)
I den senaste uppdateringen av SCT har LED lamporna programmerats i en frekvens som påverkar betraktarens synnerv. Maximal effekt och upplevelse av verket kan erhållas de sista två minuterna varje timma och om man under denna tid betraktar verket med slutna ögon. Men nu väljer alltså konstnärerna att avbryta den hypnotiska ljusprogrammeringen:
– Konstverket påverkar betraktaren mycket mer än vad vi hade anat, berättar konstnärerna Thomas Liljenberg och Bo Samuelsson. Vi väljer därför att programmera om ljuset i uppdateringen och slopar därmed de dramatiska ljusfrekvenserna.
– Nu får vi gratulera de som fick möjlighet att uppleva verket i full verksamhet, från midvinterdagen den 22 december fram till den 10 januari.
– I samband med att verket monteras ner i vår gör vi en sista demonstration för alla som missade, med fullständig programmering under 4 timmar. Planerat datum för detta är den 9 mars, mellan kl. 19.00–22.00
Vänta, va? Hörde jag henne precis säga ”Öfvre Kista”?
För ett tag sedan träffade jag en kvinna som använde det uttrycket om kontorskvarteren kring Arne Beurlings Torg och Kistamässan. Jag hade tyvärr inte möjlighet att ställa följdfrågor just då men om jag tolkade det rätt så tänker hon Kista = Kontorskvarteren, och eftersom Kistagången sluttar uppåt mot Arne Beurlings Torg så ligger de kvarteren högre upp i jämförelse med Kista Galleria och Jan Stenbecks Torg.
Fast ”Öfvre”… njae. Vet inte om jag hÃ¥ller med. Jag tänker mer upp mer Ã¥t Akalla-hÃ¥llet.
LED-lamporna bakom glasväggen är programmerade i en frekvens som påverkar den mänskliga synnerven. Maximal effekt och upplevelse av verket kan erhållas när det är mörkt utomhus, de sista fem minuterna varje timma och om man under denna tid betraktar verket med slutna ögon i minst tre minuter, stående i spetsen av den triangel som finns markerad i markplanets stensättning framför glasväggen.
Det lÃ¥ter bÃ¥de intressant och smÃ¥tt galet – speciellt eftersom de varnar för att personer med epilepsi inte bör titta direkt in i ljuset. Men jag kommer säkert stÃ¥ där nÃ¥gon gÃ¥ng och blunda som en toka. När jag gick förbi lite tidigare idag blinkade det till lite kort och spontant frÃ¥gade jag mig själv hur bilarna som passerar kommer att reagera om det ska blinka mycket – det är ett starkt sken…
Undrar ocksÃ¥ om de stressade kontorsmänniskorna vÃ¥gar stanna till för en upplevelse. Jag utmanar er: Ni som ”utsätter” er för konstverket fÃ¥r gärna berätta hur ni upplevde det.
På lördag leder de som sagt om trafiken ute vid trafikplats Ärvinge, men jag upptäckte precis en liten liten detalj som kan vara bra att hålla koll på om du inte vill råka åka åt heeelt fel håll:
Jag har längre grämt mig över att den lilla pÃ¥fart frÃ¥n Ärvinge ut till korsningen kommer att försvinna och man mÃ¥ste hela vägen ut till Ärvingevägen, men det blir värre – om du ska frÃ¥n Kista ut till E4:an mÃ¥ste du ta en omväg genom kontorsomrÃ¥det! (I alla fall för ett tag framöver.)
Samma gäller om du kommer från Rinkeby och vill köra av hit.
Den här bilden kommer från trafikverket.se och ger lite ledning om hur det kommer att se ut:
I helgen ledde de om trafiken vid fd Rissne- samt Rinkebykorsningarna till en stoooor rondell. Insåg först för någon vecka sedan när jag åkte från Rissne, att de nya vägmarkeringarna bara gick åt ett håll och att det var just en stor rondell på gång. Och igår tog jag och KistaKärran ett helt varv:
(Och jag själv gick loss med YouTubes inbyggda redigerare!)
Och nu till helgen är det dags för förändring i Ärvingekorsningen.
En vanlig vardag, lunchtid si sÃ¥ där, knatade jag och LjudmätarBill in pÃ¥ Zinnemax-bion och fick tvÃ¥ privatvisningar (ja, det var ju ingen annan där just dÃ¥). SÃ¥ här cool sÃ¥g LjudmätarBill ut med 3D-glasögonen…
Vi började med Night at the Toy Store som mest var ett flyga-runt-i-stängd-leksaksbutik-och-akta-sig-för-grejer-film. Kul men efter ett tag med en aning av annalkande åksjuka.
Därefter fortsatte vi med Robin Hood som inte bara innehöll en liten berättelse utan även såg snyggare och mycket mer välarbetat ut, vi skrattade även mycket mer till denna film än den första.
Båda filmerna innehöll skuttande, blåsande, ryckande, tvärnitande, flygande, swooschande och vattenångsduschar. Ljudmätarbill hävdar dessutom att en drakes andedräkt doftade apelsin men själv kände jag inga dofter utan tyckte mest att stänk från vattenpölar och vattenångor smakade ospädd äppeljuice (och det är inte en favoritsmak!).
Mycket av effekten försvann av att bara stolen rörde sig och inte golvet där jag hade fötterna, sÃ¥ rätt snart satte jag mig i halv skräddarställning för att inte nÃ¥ ner till golvet men ändÃ¥ ha sÃ¥ pass mycket av benen hängande att jag kände de ”luftattacker” som skedde mot vaderna (humlor eller getingar eller vad det nu var! Aj, aj, aj.)
Kort sagt ett kul lunchäventyr som inte tar många minuter. När vi var där var det öde men enligt tjejen i kassan är det mycket mer folk på kvällar och helger.
När man hittar bÃ¥de en torkad ros, en whiskeykartong och en ballong i garaget kan man inte lÃ¥ta bli om det är fest där nere oftare än jag kanske skulle kunna tro…
BÃ¥de barn- och ungdomskonserter pÃ¥ dagtid samt lite större konserter pÃ¥ kvällstid – och det mesta i Kista Kyrkas underjordiska och väldigt läckra krypta där jag själv inte har varit sedan 2007.
SÃ¥ här cool sÃ¥g LjudmätarBill ut med 3D-glasögonen…
När man hittar både en torkad ros, en whiskeykartong och en ballong i garaget kan man inte låta bli om det är 
Och så har ett år gått och nu i veckan drar 
